Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stig Ahlgren: Från bokhyllan
- Anmälda böcker
- Voltaire, François de, Candide eller optimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
argumentera. Argumentet för dagen känna vi
till. Nu är det inte syfilis utan världskrig som
säges vara den nödvändiga ingrediensen i den
stora konstruktiva uppbyggnadsplanen.
Även Voltaire låtsas vara candide,
troskyldig. Han dunderbedyrar inte, hela hans
tillvägagångssätt är detsamma som Ivar Harrie
funnit hos en sovjetrysk skribent, som,
camou-flerad till idiotisk entusiast, lyckats kritisera
ett och annat i unionen: ”Zoschenko smyger
nonchalant in sitt tema genom att låtsas vara
dum, en harmlös clown som alltid slinter på
bananskalet, eller genom att argumentera
överdrivet för den officiellt godkända korrekta
synpunkten.” Voltaire var en mästare i denna
metod, och ”Candide” bör studeras av alla
talangfulla författare som på ett elegant sätt
önska kringgå censuren.
*
Det kan vara skäl att säga något om
Vol-taires radikalism, om vilken folk bruka ha rätt
dunkla föreställningar. Voltaire var inte ”röd”.
En modern läsare som fattar tag i ”Candide”
kan lätt få det för sig. Men redan i samtida
ögon var han konservativ. Voltaire tillhörde,
som fint utretts av bland andra den ryske
forskaren I. K. Luppol, storbourgeoisiens
vänsterflygel.
I det berömda nittonde kapitlet av
”Candide” berättas om hans möte med en stympad
neger på en sockerplantage i Sydamerika.
Svartingen ligger vid vägkanten och saknar
vänster ben samt höger hand. ” ’Herre Je’,
utbrast Candide på holländska, ’vad har du råkat
ut för som du ser ut?’ — ’Jag väntar på min
herre, herr Vanderdendur, den berömde
köpmannen’, svarade negern. ’Är det han som har
behandlat dig på det här viset?’, undrade
Candide. ’Ja, så gör man här. Fastnar vi med ett
finger i sockerkvarnen, så får vi handen
avhuggen, och försöker man fly så knipsar dom
foten. Båda situationerna har jag befunnit mig
i. Det är det pris, ni får betala för ert socker
i Europa!’” Episoden kunde ha hämtats från
ett modernt vänsterreportage med
antiimperia-listisk syftning, författaren till det kunde ha
hetat Albert Londres, Egon Erwin Kisch eller
Ernest Hemingway. Men Voltaire var inte
anti-imperialist. Han var bara en förnuftig och
vid-hjärtad människa, som avskydde onödiga
lidanden och ville avslöja varje form av bestialitet
och förtryck. Men det är inte så bara det.
Frankrike exporterade 1776 för 309
millioner francs mot 106 millioner 1720. Åkerbruket
hade rationaliserats under samma tid och
manufakturerna började blomstra. Voltaire
representerade under dessa decennier den
stor-bourgeoisi, som tjänade pengar på att
organisera upp Frankrikes handel men inte kunde
skaffa sig motsvarande politiska rättigheter.
Därför höjde deras härold Voltaire ropet på
att krossa den skändliga, Kyrkan, som var
skattefri och tillsammans med noblessen
arbetade på att hålla köpmansklassen nere. Från den
radikala, ”röda”, intelligentsian med Diderot
i spetsen tog Voltaire avstånd. Han var varken
gudsförnekare eller antimonarkist. Hans sista
ord, de ord varmed han välsignade Benjamin
Franklins son, voro: ”Gud och Frihet.” Men
Voltaire var en bländande intelligens, som inte
tålde något slag av bojor och som skrek högt
av smärta, ett skri som var ett löfte om hämnd,
när man lade kapson på hans rörelsefrihet.
Liksom Lemek dödade han en man för varje
sår och en yngling för varje blånad, som han
ådrog sig i striden för sanning, rätt och vett.
*
Lite von oben anmärker Alf Ahlberg apropå
Voltaire i sin filosofihistoria: ”Att vi tänker
med huvudet och går med fotterna är ingen ny
och epokgörande lära.” Jo, doktor Ahlberg,
det är det! Och hos varje tidsålder måste
denna sanning inskärpas på nytt. Inte minst
gäller det oss, som lever i en värld där man
tänker med stövlarna. Kanske kan vi inspireras
till den modiga och sällsynta handlingen att
tänka med huvudet, om vi tar till vana att
någon afton då och då läsa ett kapitel ur
”Candide”. Stig Ahlgren
4 BLM 1941 VIII
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 24 21:59:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-8/0051.html
