Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Edfelt, Johannes, Sång för reskamrater, anmäld av Bertil Malmberg - Ekelöf, Gunnar, Färjesång, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
”Bestämmelse”, ”Människa” och ”Räkenskap”,
visioner, burna av förundrad gripenhet — för
att nämna några få exempel ur raden av
kostbara poem.
När man skildrat Edfelts livshållning under
synvinkeln av en ny trosvisshet, andakt och
fromhet, har man icke uttalat hela sanningen.
Ty helighetens natur av urbildlighet, renheten
och godheten, den själiska högheten, den
oändliga friden som världens och tingens både
motsats och djupaste kvintessens, är icke bara
föremål för åskådan, för kvietistisk
betraktelse och extas: den uppfordrar också diktaren
till kamp, till revolt mot tidsmakternas
våldförande av livet och människans värdighet,
därmed aktiviserande en tendens hos Edfelt,
som alltid kunnat iakttagas men på ett
föregående stadium förmått manifestera sig endast
med den desperata paradoxens åtbörd. Den
framträder nu med en mer välgrundad, en
självklarare legitimation av andlig erfarenhet.
Detta visar sig i den myckenhet av
stridbara dikter som hans bok innehåller, dikter,
där man endast med svårighet kan upptäcka
någon återstod av vissa med den tyska
tjugu-talismen gemensamma benägenheter i Edfelts
äldre diktning: det är här fråga om en
objektivitet i syftning och uttryck som blivit nästan
helt fri från den nihilistisk-bohemiska,
ironisk-skeptiska tonarten.
Den milda och stora lyrklangen har
efterträtt de forna dissonanserna, som brukats med
sådant artistiskt mästerskap, så länge de
motsvarade sin diktares själsläge: nu ha de offrats
på tröskeln till ett nytt livsförhållande.
Bertil Malmberg
Sång för att leva bättre
GUNNAR EKELÖF: Färjesång. Bonniers
1941. 4: 75.
Efter höjdpunkten av elegisk skönhet, av
djärv tanke och känsla i ”Dedikation” har
Gunnar Ekelöfs diktning genomlöpt sju
resignationens och revisionens år, där
lågmärket betecknas av den egendomligt
förlamade lyriken i ”Köp den blindes sång”.
Under tiden har han, kanske en smula
onödigt demonstrativt, tagit avstånd från sina
tidigare litterära ideal, Rimbaud och
surrealismen. En sådan häftigt stegrad
känslodikt-ning har han inte funnit passa sig längre: den
har varit förenad med krav och förhoppningar
som han inte sett sig kunna uppfylla. Han har
nödgats (och han har haft styrka nog att vilja
det emedan det varit nödvändigt) avskriva
sina romantiska aspirationer, uppge sin
hållning av suveränt skapande geni, skala bort
sin diktnings praktfulla klädnad av dröm och
fantasi och myt. Det är kanske en nedgång
som dock samtidigt, tack vare hans
begåvnings förmåga att vända svagheten i styrka,
innebär en utveckling: ett eller flera steg
närmare sig själv och de naket mänskliga
problemen. Han har förlorat något i det rent
lyriska, han känner ingen blommande
dröm-och sinnesvärld längre, ingen magiskt målande
ordkonst. Det är övervägande spartansk tanke-
dikt i ”Färjesång”: trevande tanke (som
stundom överrumplar med ett djärvt språng),
jaganalys och livskritik, en sj älvrannsakningens
sträva ”sång för att leva bättre”.
Det är därmed nästan givet att Ekelöfs
nuvarande mästare måste vara Eliot, den senare
Eliot från och med ”Ash-Wednesday”. Något
i det psykologiska läget hos de båda skalderna
förefaller likartat: den självgenomskådande
resignationen, den kvalfulla trosbristen, det
envisa sanningstrevandet som med utstuderad
lyrisk teknik förvandlar bikt till dikt. Även
tekniken, versen, och själva uttryckssättet hos
Ekelöf påminner ofta om Eliot: det
senten-tiöst tillspetsade, det paradoxalt antitetiska,
de halvt rituella omtagningarna och suggestiva
upprepningarna, något präglade av
automa-tism och samtidigt förrädiskt nyanserade.
(Inte ens det grekiska citatet fattas.) Men det
är ändå inte i första hand fråga om beroende,
utan om en befrielse: Eliot har hjälpt honom
med befrielsen, och det är en befrielse från
syften och gestaltningar som Ekelöf inte känt
helt som sina egna. Resultatet har blivit en
strängt destillerad, intellektuell lyrik som med
sin saltsmak och sin kristallkonsistens koPnmer
mycken annan dikt att te sig formell och
konventionell.
Det slags sanningar Ekelöf är ute efter i
646
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
