Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fernkvist, Ture M., Färdekost; Klang, Johan, Vildvuxet; Österberg, Axel, Domaredans, anmälda av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Lyrisk traditionalism
TURE M. FERNKVIST: Färdekost. Bonniers
1941. 2: 50.
JOHAN KLANG: Vildvuxet. Gleerups 1941.
2: 75.
AXEL ÖSTERBERG: Domaredans. Federativs
förlag 1941. 1:50.
Lyrisk traditionalism finns det av flerfaldig
art. Den kan utbildas också inom
modernistiska läger. Och den kan där bli lika
mycket av efterklang som inom den på äldre
tradition återgående versifikationen.
De tre författare som här sammanförts ha
utbildat sin sång efter gamla, beprövade
mönster. De vittna i sin mån om de klassiska
mönstrens kvardröjande förmåga av
suggestion. Ingen av dem skriver i tekniskt
avseende undermåligt. De ha i varje fall bemödat
sig om ärligt hantverk.
Detta är särskilt iögonfallande hos Ture
Fernkvist. Den tekniska avrundningen har
legat honom om hjärtat. Resultatet har blivit
en rytmiskt trygg vers, vars klanger inordna
honom i Karlfeldttraditionens kedja.
Om uppbrott och seglatser och ungdomliga
eskapader sjunga dessa vers muntert och utan
falskt djupsinne. ”Blodets oro” har denne
man djärvheten att kalla ett av sina poem.
Det är inte bara titeln som kan erinra om en
Harry Blomberg:
Bjud oss vägar av natt och dy,
bjud oss vaka och hunger,
allt skall lidas, då evigt ny
våren sin visa sjunger.
Trygg är ingen vandraresläkt.
Spiselvärmen vid hällen
byta vi glatt mot en storm, som käckt
spelar i förvårskvällen.
Sådant känns igen: det är i själva verket
så gammalt och vant att man med ett leende
bevittnar dess förekomst i en debutsamling
1941.
Eljest finns det hos Ture Fernkvist resurser
att ta vara på, främst ett friskt och vaket
sinne för naturens skiftningar. ”Den första
göken” kan ge en föreställning om hans
sångövningar i denna art:
Det kan plötsligt klämta som en klocka,
högt och klangfullt från min sommarskog ...
Ärets första gök, som höres locka,
dold i fjärran från sin grantopp slog.
Andlös tystnad. Tyst, så man kan höra
allt förstoras såsom vattenringar...
Och så når ett lockrop till mitt öra
och det susar utav fågelvingar.
Också Johan Klang ansluter sig till en
äldre tradition. Den sävligt runda klangen i
hans dikter om barndom och årstider kan
erinra om en del klassisk skånsk dikt. Det är
ett eftertänksamt gemyt som kommer till tals
i dessa trohjärtade och lugnt skridande dikter:
Min barndoms Hanöbukt var prydd med riggar
av stolta bark- och skonertskepp och briggar.
— Det hetnade i västen och på kinden,
när segelmassor buktades i vinden
och dansen tråddes i den blåa salen
från Bottenhav mot Engelska kanalen
— ja, kanske en och annan ställde färden
på vida hav än längre bort i världen.
När det var mars och klarblå vår längs kusten,
då redde man sig för den vanda dusten
med färdevatten, vindarna och ödet
den årliga kampanj som gav en brödet.
När i decemberdag det led mot julen
och vinterhimlen hängde tung och mulen,
kom folk och fartyg hem till hamn och gata,
poetiska, befarna och kavata.
I denna och liknande återblickande poem
ansluter sig Johan Klang till klassisk skånsk
landskapsdiktning, gör det på ett smakfullt
ehuru inte alltid utpräglat personligt sätt.
•X-
Fränare ångor står det kring Axel
Österbergs vers i ”Domaredans”. Han är satiriker
— och storstadsbarn. Sina dikter om tidens
nöd och vånda — och de kunna rymma
mycket av revolt — formar han icke förty
efter välkända mönster. Mest är det Ture
Nerman och Nils Ferlin som man erinras om
vid läsningen av detta dikthäfte. Av särskilt
den senare har han lärt sig att söka det
pregnanta, det slående ordet. Resultatet kan bli
sådant som detta:
Ivanov dog med en gruvlig ed
och Antti med Gud som haver.
Samma Guds ögon ser vänligt ned
på två grå tyska kadaver.
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
