Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hammenhög, Waldemar, Svar med amatörfoto, anmäld av Gunnar Brandell - Ljungquist, Walter, Vandring med månen, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
slumpartade sammanträffanden som fyller
livet ocli som måste finnas för att ödesvävens
maskor ska hänga ihop till ett mönster”.
Inför detta måste man ju försäkra Hammenhög,
att alldeles oavsett ödesvävens maskor så
skulle ingen läsare ha anat det ringaste oråd
om han helt kallt hoppat över hela
förklaringen. Så noga läser man inte ens Homeros.
Överhuvud är det synd att Hammenhög inte
själv har klart för sig var styrkan i hans bok
egentligen finns. Han har valt ut ett typiskt
öde och skildrat hur sol- och vårmannen
systematiskt plockar av sitt offer hennes tillgångar
tills hon är alldeles barskrapad och kraschen
kommer. Redan från början får man klart för
sig att inga överraskningar är att vänta. Under
sådana förhållanden är det ju också tydligt,
att den spänning som Hammenhög kan
leverera helt och hållet måste ligga i psykologien.
Den är också alldeles utmärkt gjord, denna
skildring av hur Maria Jansson vid sitt första
sena möte med en man rycks långt utanför
sin solida existens och kastar sig ut i en virvel
av lidelse så att hon helt enkelt inte bryr sig
om att begagna sitt klara förstånd längre.
Särskilt fäster man sig vid åtskilliga fina detaljer
mot slutet då allt ramlar samman och Maria
upptäcker att hon står ensam och tomhänt.
Detta är spänning utan överraskningar, och så
bör det vara. Men därtill har Hammenhög lagt
en vidlyftig apparat av intriger, för det mesta
knutna till sol- och vårmannen. Det är en lika
obehaglig som ointressant person, men hans
flyktiga affärer med olika kvinnor på olika
hotell i Västsverige skildras med en
överflödande rikedom på detaljer, och lika
pinsamt noga uppräknas allt vad han förtär under
sina odysséer, lätta groggar, starka groggar,
groggar på konjak och brännvin; det blir
verkligen ”ett löpande band av groggar” som
det heter på ett ställe. Tapper är en
enastående lymmel, men man får honom klar för sig
redan i fjärde kapitlet, och sedan rymmer
hans lymmelaktiga själsliv inte något som kan
överraska, än mindre intressera. Här har
Ham-menhögs samvetsgrannhet och hans
privat-detektivinstinkter spelat honom ett spratt. Att
reda ut alla faserna i Tappers skumma
transaktioner kan vara nödvändigt för att få
honom fälld inför domstol, men det är bestämt
inte nödvändigt för att skriva en roman om
honom och hans förhållande till strykerskan
Maria Jansson.
Dessa utvikningar i Tappers sällskap för
med sig ännu en olägenhet, nämligen att
Hammenhög kommer bort ifrån Stockholm. Det är
alldeles tydligt likadant med honom som med
hans hjältinna Maria Jansson, i motsats till
Tapper: han trivs inte på resor. Hans
skildringskonst blommar på ett helt annat sätt
hemma i Stockholm, och sitt allra bästa
åstadkommer han då han beskriver strykinrättningen
på Engelbrektsgatan. Skall man stanna vid
något som definitivt räddar boken från
banalitet så är det denna miljöskildring. Hettan och
ångorna som stiger upp från järnen, de
ny-stärkta skjortbröstens prydliga staplar och
gardinernas blommiga lufter, allt detta är
klart och ledigt skildrat, och inte mindre
levande blir de människor som drivits
samman på denna arbetsplats, Maria själv, klar
och bestämd, den gudfruktiga Fia Olm, Beda
och hennes martialiske artist, gubben Hvass
lurande på sin lördagskrona. Sådana träffsäkra
reportage låter förstå vilken utmärkt författare
Waldemar Hammenhög skulle kunna vara, om
han anammade den gamla satsen om den
begränsning som visar mästaren.
Gunnar Brandell
Vandring till mognad
WALTER LJUNGQUIST: Vandring med.
månen. Roman. Bonniers 1941. 8: 50.
Att anmäla en författares sjätte bok utan att
ha läst de fem föregående har sina sidor.
Skuldmedveten känner man sig begå en
orättvisa, eftersom ingenting i en skapande
människas produktion kan isoleras från det övriga.
Å andra sidan bli ens intryck av just denna
bok på något vis friskare, mer direkta. De
tyngas inte av barlasten från ett redan
utformat och mer eller mindre fastlåst omdöme.
Det blir som ett flyktigt möte med en förut
okänd människa, som ändå under några korta
stunder låter en skåda in i sitt väsen: när man
efteråt söker bilda sig en uppfattning om
henne, kan man träffa rätt men också lika lätt
ta alldeles miste. En annan gång, i annat
sammanhang kan ju detta väsen te sig helt
annorlunda. Bristen på jämförelsepunkter avskärmar
snävt synfältet.
650
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
