Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ljungquist, Walter, Vandring med månen, anmäld av Holger Ahlenius - Seger, Olof, Rolf har ett budskap, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Denna lilla fundering, så allmän den än må
vara, torde ändå på mer än ett sätt kunna
anknytas till Walter Ljungquists nya roman,
”Vandring med månen”. Ty vad denna
handlar om, är bland annat just en rad sådana
tillfälliga och flyktiga möten mellan
huvudfigurerna och ständigt nya människor och
miljöer. Berättelsen är uppbyggd kring ett
flykt-och uppbrottsmotiv av det slag vi äro
förtrogna med från både fransk och amerikansk
litteratur. Den nittonårige kontoristen Dan
vantrivs med sin tillvaro i faderns hem och
affär i municipalsamhället Charlottendal. En
ännu omättad sinneshunger gör honom till
rov för en evig oro, och inom honom befinna
sig ungdomsidealiteten och hämningarnas
hånfulle rönnbärsfilosof, Homunculus kallad, i
besvärande och bråkig konflikt. När då ett
resande teatersällskap dyker upp en
mån-dimmig vårnatt och dess sjuttonåriga ingénue,
den på en gång världserfarna och oskuldsfulla
Pia, genast fattar ömt intresse för den tafatte
drömmaren, så får denne äntligen mod att ge
sig i väg från alltihop.
Rymlingarna Pia och Dan låta slumpen och
infallet leda deras gemensamma irrfärder på
tåg, båtar och bussar. Det utspelas ett helt
drama mellan dem med skygga närmanden
och ömkliga flyktförsök i naturlig och rörande
växling. Pia är en högst charmerande och
nästan färdig liten människa, och författaren
har gjort henne levande för oss i hennes
förening av hjälplöshet och säkerhet,
ömhetstörst och moderlighet. Dan är en mer
konturlös figur, men det skall han ju också vara i
sin känsloförvirring, sin oavslutade
pubertetskris. Han är i viss mån ett oskrivet blad, på
vilket äventyren rista sin skrift. Äventyret med
Pia är klart och övertygande nog, men de
övriga verka arrangerade och äro oftast
dunkla. De ha alltså karaktären av möten med
människor och miljöer av de mest skiftande
slag, och flera av dessa äro svåra att inordna
i den svenska landsbygdens vardag.
Atmosfären över en miljö eller en människokrets
fångar Ljungquist med virtuositet och ibland
med utsökt humor, som i fråga om
tattarherr-skapet Laggström, pensionat Sneckendahl i
Wiköping och folket från Jens Målares
backe 18 i Gustafshamn. Det hör ihop med
hans fina öra för jargonger, hans förmåga av
subtilt stämningsmåleri, hans styva
hand-havande av dialogen. Sin böjelse för det
anspråksfullt bisarra och gåtfulla röjer han dock
i de episoder som utspelas i prästgården i
Vän-säll och i Braskarps bondgård. Men vilken
funktion äga dessa människor och miljöer i
berättelsen, i Dans mognadsprocess? I ett eller
annat fall tror man sig kunna gissa det.
Sjöman Ringholm och hans moatjé Sippan
Karlsson synas ha till uppgift att lära drömmaren
och idealisten, att även människor som
ogenerat hänge sig åt ”djuriska” drifter kunna vara
godhjärtade och hjälpsamma. Och den socialt
förolyckade Per Hägglund, som i motsats till
sin rangerade och högfärdspedantiske broder
Jonas är en varm och levande människa, kan
lära ut, att alla försök att fly från lidandet äro
lönlösa; lidandet är livets enda verkliga
innehåll. Men i övrigt? Berättelsen har i dessa
stycken kommit att likna en dröm med
dess brist på skönjbart sammanhang, dess
ögonskenliga meningslöshet, dess plötsliga
förflyttningar och förskjutningar. Man anar, att
drömmens upplevelser ha en symbolisk
innebörd, men man är inte i stånd att lura ut
vilken denna är.
Slutligen kan man inte värja sig för det
naturligtvis oriktiga intrycket, att äventyren och
upplevelserna främst äro till för att uppskjuta
det som till sist måste ske, och som läsaren
med en viss spänning emotsett. Några verkligt
förtjusande sidor handla om hur Dans och Pias
kärlek äntligen når sitt mål. Då har en
inne-hållsmättad försommarvecka gått från
nytänd-ning till halvmåne med allt vad detta innebär av
genomskinlig symbolik, och de båda
rymlingarna äro färdiga att återvända till sina
respektive pappor, till vardagen och kanske lidandet.
Men då är också Pia vorden en ung kvinna, som
lärt känna den otåligt efterlängtade kärleken,
och Dan en ung man, som dräpt Homunculus.
Och att detta åtminstone var något av
meningen med det hela, vågar man ändå med en viss
säkerhet påstå. Holger Ahlenius
Den besynnerlige Rolf
OLOF SEGER: Rolf har ett budskap. Bonniers
1941. 6 : 50.
När en författare redan på titelbladet
annonserar, att han kommer med ett budskap, gör
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
