Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Seger, Olof, Rolf har ett budskap, anmäld av Thure Nyman - Påhlman, Ingrid, Varför just jag? anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sig läsaren räkning på att hitta, om inte en
ny tanke så åtminstone en ny synpunkt. Det
kan så gott först som sist sägas, att Olof
Seger gör honom besviken. Rolf har inget
budskap. När boken börjar, är han en parvel
på elva år — en ovanligt småväxt elvaåring för
övrigt, som lyckas gå vilse i en veteåker.
Episoden har ansetts så betecknande, att den lagts
till grund för den mer än lovligt valhänta
teckning, som pryder omslaget, och författaren
har offrat ett tiotal sidor på denna vilsegång
— tio för läsaren mycket påkostande sidor.
Avsikten är naturligtvis att illustrera pojkens
vilsenhet i de vuxnas värld och hans skräck
för skolan med de stora döda fönstren, men
den tafatta iscensättningen och de sakliga
överdrifterna, som hopas på varandra, göra
ett ganska konstifikt intryck. När boken
slutar, är Rolf en yngling, som sätter
idrotts-rekord och diskuterar uppfostringsproblem
med en visdom, som skulle klä en pedagog av
facket. Miraklet har skett genom kontakten
med en ung lärare, som själv har genomlidit
pubertetsårens konflikter och tar sig an Rolf
som en jämnårig kamrat. Denna utveckling är
emellertid knappast psykologiskt trovärdig i
fallet Rolf, som visserligen är i många
avseenden typiskt men samtidigt så uppskruvat, att
det verkar enbart besynnerligt. Då te sig
åtskilliga av bifigurerna mera som levande
människor.
Olof Seger har åtskilligt på hjärtat. Han
vill ha bort slentrianen och in mera förståelse
i uppfostran och undervisning. Han vill ha
karaktärsdaning i stället för kunskapsplugg.
Han pläderar för ett slags ”delning”. Tankarna
ha framförts förut och i talangfullare form.
Stilprov:
”Mannen lyssnade på henne med ett
mångtydigt leende över sitt smala ansikte. Han såg
ut som om tankar av olika slag rörde vid
honom men ändå inte av sådan vikt, att de borde
hållas fast på annat sätt än vad ett ljust löje
förmår att samla.” Thure Nyman
Ömtåligt
INGRID PÄHLMAN: Varför just jag?
Bonniers 1941. 6: 50.
Man märker naturligtvis debutanten i Ingrid
Påhlmans förstlingsbok ”Varför just jag?”.
Den börjar till exempel med en tämligen
utdragen och rätt banal kärlekshistoria i
västkust- och Uppsalamiljö kring sekelskiftet, och
när hon skall avsluta en episod i
huvudpersonens liv med en härva av missförstånd,
får hon inte trådarna att löpa ihop som de
ska. Men redan på första sidan ger hon en
syntes av småstadsmentaliteten, som är tagen
på kornet, och när hon kommer till sitt
egentliga ämne, ger hon prov inte bara på
finkänslighet och förståelse utan också på en
ganska förvånansvärd förmåga av inlevelse i
ett själsliv, som får sin säregna prägel av
bärarens sexuella abnormitet. Det är ett
ömtåligt ämne, och vanligen tar man inte i det
ens med tång, men Ingrid Påhlman har
faktiskt gjort det litterärt njutbart. Man grips av
det på sitt sätt tragiska livsöde hon rullar upp,
även om man inte helt kan undgå känslan av
att hon målat Ferdinand Grots gestalt i väl
idealiserande färger. Han är en första rangens
kvinnotjusare, en eftersökt sällskapsmänniska,
framgångsrik i sitt yrke, benådad
amatörmusiker och först och sist en nobel karaktär.
Livet ger honom allt vad han önskar utom det
han hetast önskar: att få vara tillsammans med
den han älskar. Det är däri tragiken ligger,
men den får sin bitterhet genom människornas
dom över det lyte eller den sjukdom, hur man
vill kalla det, som han oförvållandes blivit
offer för, och den förföljelse, som han tror sig
utsatt för, både där den finns och där den
existerar endast i hans uppjagade inbillning.
Det är detta fördömande och denna
förföljelse av olyckan, som författarinnan reser sig
mot. Hon vill, att vi ska förstå och förlåta.
Hon kräver tolerans och respekt. Och i det
enkla och klara fallet Ferdinand Grot har man
inte svårt att följa henne. Men enligt lagen är
homosexualitet ett brott. Och var går gränsen
mellan brott och sjukdom? Vi ha knappast
tagit mer än de första famlande stegen mot en
lösning av det problemkomplex, varav
författarinnan tagit upp en del. Som tankeställare
för vanetänkandet har hennes bok säkerligen
en uppgift att fylla.
Thure Nyman
652
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
