Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Nordström-Bonnier, Tora, Uppländsk kvinnospegel, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Kring en svensk herrgård
TORA NORDSTRÖM-BONNIER: Uppländsk
kvinnospegel. Bonniers 1941. 7:50.
Tora Nordström-Bonnier har ställt upp sin
kvinnospegel vid en liten herrgård på vägen
mellan Stockholm och Uppsala, Bisslinge
gård. Sedan urminnes tider ha människor bott
och brukat jorden på denna plats, och bakom
den nuvarande huvudbyggnaden, som är från
1600-talet, skönjas andra och oansenligare,
tills perspektivet förlorar sig i forntidens
töcken. Författarinnan som är den senaste i
raden av husmödrarna på Bisslinge har velat
skriva gårdens och sina företräderskors
historia i form av en kedja noveller, som har sitt
fäste i heden tid och löper fram till 1930-talet.
Vid valet av figurerna har hon gått efter
ägar-längden, och då denna inte räckt till har hon
tagit sin fantasi till hjälp. Att klarlägga
gårds-historien i livliga och stilsäkra kulturbilder
har dock inte varit hennes viktigaste ärende.
Hon har ett tema som hon varierar med stor
intensitet: moderskapets under och ansvar.
Kvinnorna på Bisslinge äro uppfattade med
speciell hänsyn till deras längtan och förmåga
att föda och uppfostra barn. Det går hemliga
band mellan modersinstinkten och naturens
krafter och äro dessa band avskurna förlorar
sig kvinnan i äventyrlighet och rotlöshet. Det
är ungefär vad författarinnan vill bevisa med
sin bok, som otvivelaktigt är hennes
ambitiösaste arbete hittills och där hon på det hela
taget skickligt lotsat sig fram mellan
pastischens Skylla och anakronismens Karybdis.
Först i raden av kvinnorna på Bisslinge står
den väna Svanhild, som till bonden Bisses
förtret endast föder honom döttrar. Den första
får hon behålla, men de följande bli mat åt
vargarna. När hustrun för nionde gången är
havande har Bisse trollat och blotat mer än
någonsin för att frambesvärja en son, till slut
offrar han sin förstfödda på altaret under den
väldiga asken på gårdshuset. Till hämnd
sätter Svanhild ut sina nyfödda söner — tre
till antalet — och det gräsliga familj edramat
fullbordas med mord, självmord och
mordbrand. Visserligen torde våra hedniska
förfäder ha varit fruktansvärt omänskliga i sina
ansträngningar att blidka gudarna, men
författarinnan har lagt fram ett fall som är så
renodlat att det förfelar sin verkan. En replik
som denna har man faktiskt svårt att ta
riktigt högtidligt:
— Nio kvinnor har jag hämnats, åtta döttrar och
mig själv. Vanklok man ger vangåva och mister
sönerna sina.
Då har författarinnan lyckats vida bättre
med legendstilen i berättelsen om den
helgonlika Anna, som valt Kristus till brudgum och
endast till namnet blev hustru åt riddar Ulf
Östenson på Bisslinge, tills denna världens
råhet blev henne för mycket och hon som en
ängel steg över markerna upp till sin
himmelske makes famn. I kontrast mot denna ganska
fina studie i exalterad katolsk religiositet
ställes berättelsen ”September”, som är
förlagd till 1531. Klaranunnorna som före
klosterreduktionen ägt Bisslinge men som nu
leva på undantag i ålderdom och förfall äro
nog också de sanna troende. Men sedan
ordensdisciplinens tvångströja lagts av har
deras instängda kvinnlighet och naturliga
lustar börjat röra på sig. I ena ögonblicket
gräva de ned en madonnabild under böner
och sång, i det andra häkta de upp sina
kåpor och sätta i gång en skördescen som är
flamländsk i sin mustighet. De ord som läggas
i deras mun äro ganska chockerande, men det
kan gott hända att tonen bland klostrens folk
var sådan i medeltidens höst, även om
författarinnan ibland skjuter kraftigt över målet.
Vetskapen att en syster till Olof Rudbeck
satt som husmor på Bisslinge har givit
upphov till en novell, där Rudbecken får tillfälle
att vädra sina yverborna fantasier om ett
nordiskt Atlantis. Bisslinge blir i hans vision
själva urhemmet för de götiska gudakungama
och asken på gården världsträdet. Detta är att
göra läsaren misstrogen, som man alltid blir
när historiska personligheter i skönlitterär
framställning göra och säga precis vad vi lärt
oss i skolorna att de gjorde. Att Rudbeck
skulle få sin avgörande knäpp just på Bisslinge
är lika tillrättalagt som när Bellman i den
följande berättelsen därstädes undfår
inspirationen till ”Fjäriln vingad syns på Haga”.
Men plockar man bort de berömda männen
ur dessa noveller kvarstå två ypperliga
kvinnoporträtt i respektive stilsäker barock- och
rokokoinfattning och tillräckligt mycket av
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
