Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Bergman, Bo, Bernhard Elis Malmström, anmälda av Sven Stolpe - Hagberg, Knut, Tutanchamons dödsmask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
domliga uppfattning kom att i decennier bli
rådande bland svenska esteter och
litteraturhistoriker. Malmström skapade en opinion, som
vek först fram i detta sekel genom Fr.
Vetterlunds och Albert Nilssons arbeten. Förklaringen
är den, att Malmström var gripen av sin tids
vänsterhegelianism och företrädde den
ståndpunkt, som docent Gunnar Ahlström i sin
avhandling — med rätt eller orätt — ansett
också vara Brändes’ i hans ”Hovedstrømninger
i det 19. Aarhundredes Litteratur”, Ruges och
Echtermeyers. Det var ur ”Hallische
Jahr-bücher” Malmström hämtade sina vapen, smidda
och väl avpassade för tyska förhållanden men
tämligen omöjliga på svensk grund. Hela detta
problem, liksom överhuvud Malmströms
andliga orientering, förbigår Bo Bergman. Han
anser Malmströms hegelianism vara en
kort-livad hobby, och ett uttalande om ”det hegelska
jaget” tycks visa, att han inte mycket sysslat
med frågan. Det är synd, ty därigenom har han
misskänt Malmström, som verkligen i grund
upplevde hegelianismen. Utan att följa
Malmströms allvarliga kamp med Hegel förstår man
heller inte hans religiösa kamp. Just på denna
punkt skulle en sammanställning av det nya
biografiska materialet med vad man tidigare
vet kunnat bli ytterst fruktbärande.
Det tredje problemet i Malmströms dikt är
slutligen hans kärleksliv. Här anser sig
Bergman kunna bevisa, att modellen till Angelika
verkligen var Rosalie Angelique Dalman, som
Gödecke uppger men Schück betvivlar. Men
är problemet därför löst? Vad vi nu vet,
är endast, att Malmström till sin gamla mor
nämner denna bekantskap i ungdomsåren som
en inspiration. Det är intressant men utesluter
ju inte andra inspirerande faktorer. På denna
punkt kan man komma sanningen närmare.
Frånser man de direkta avtrycken av brev
och otryckta dikter (dikten på sid. 64, nederst,
är dock tryckt), har Bo Bergmans bok sitt
egentliga intresse i karakteristiken. Det finns
i bokens slut en fablad bild av Malmström
i sin ungkarlslya efter ett besök av den glade
Carl Rupert Nyblom, som i en improviserad
dikt vågat beröra det ömtåliga ämnet, att
Malmström lever ogift. Bergman tänker sig, att han
samma kväll skriver ned sitt mästerverk, de
först efter hans död kända raderna
”Enslighet”, som onekligen har den stora klangen:
Ingen maka värmer mitt hem, min bädd och mitt
hjärta,
stojet av lekande barn aftnarnas tystnad ej stör.
Yttersta länken jag är i fädrens omätliga kedja,
många årtusendens blod släcker sin gnista i mig.
Denna fablade situation är utförd med stor
säkerhet och finess och ger verkligen en
utmärkt bild av Malmström på äldre dagar.
Sammanfattningsvis kan man säga, att Bo
Bergman gjort vetenskapen en tjänst genom
att avtrycka det svåråtkomliga materialet, men
att han inte rätt förstått den diktare han
skildrat, därför att han tagit för lätt på hans
intellektuella kamp. Malmström personifierar
den svenska hegelianismen, som hade en kort
och lysande blomstringstid mellan romantiken
och den uppstigande boströmianismen. När
hegelianismen föll — bland annat beroende
på att det föll Gei jer in att 1841 hålla den
svenska universitetshistoriens genialaste
föreläsningar (om ”Människans historia”) —
vacklade också grunden under Malmström, och han
hann aldrig ny orientera sig. Hegel hade slagit
sönder hans gamla visshet men förmådde inte
skänka honom någon hållbar ny. Där ligger
hans tragik, och de drag av storhet, som hans
dikt rymmer, har sin grund i dessa
sammanhang. Sven Stolpe
Essayistik och godtycke
KNUT HAGBERG: Tutanchamons dödsmask.
Essayer. Natur och Kultur 1941.
7: 50.
Knut Hagberg är utan tvivel en mycket
bildad man. Hans insikter i
Shakespeare-forskningen sträcker sig enligt uppgift över
hela den moderna litteraturen i detta ämne
— det är många böcker det. Efter så
omfattande studier har han givetvis rätt att
med ett förälskat tonfall tala om sina
”lagom stora förkunskaper”. Han kan också
markera, att han har en ”privat uppfattning
om Shakespearekronologien”, som skiljer sig
från Schücks, ehuru på inte närmare angivet
sätt. Inom parentes och alldeles i förbigående
kan han ge läsaren ett gott råd om ”det roligaste
och mest spännande som skrivits i ett
arkeologiskt ämne”, vilket är en bok av Carter om
”The Tomb of Tutankh-Amen”. Han har läst
”den yppersta filosofiska apologi för
kristen
659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
