Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Odstedt, Anne-Marie, Dan Andersson, anmäld av Johannes Edfelt - Lewis, Sinclair, Belhel Merriday, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sina galghumoristiska infall — och försvann
lika hastigt till någon avlägsen koja i
Finnmarken.
Egentligen vann han med sin diktning ingen
större ryktbarhet medan han levde. Men hans
verk har visat sig besitta en inre växtkraft av
osedvanligt slag. Man kan ifrågasätta om
någon yngre svensk diktare omfattats med
varmare känslor av breda folklager: i
folk-högskolekretsar och i folkbildningscirklar är
hans anseende av allt att döma mycket starkt
den dag i dag är. Och med rätta: sämre
ledsagare kan man ha på färden. ”Svarta
ballader” må ha utlöst mycken tårögdhet hos
vild-markssentimentala, ungdomliga läsare. Den
har också haft många goda och mogna läsare
som förstått vad som rört sig under dess yta
av ibland luffaraktig fanfaron. Det är en
diktsamling som när allt kommer omkring är en
av de fåtaliga, verkligt levande böckerna i den
moderna svenska litteraturen. Den må
innehålla en del lös lyrism. Där finns likväl nog
av äkta och djup lyrik, av lödig metall.
När Dan Andersson nu över tjugu år efter
sin död blivit föremål för en utförlig
levnadsteckning är det med tillfredsställelse man
konstaterar att denna är hållen i en nykter och
saklig ton och är sitt objekt värdig. Ty den
är samtidigt uppfylld av kärlek till sitt ämne.
Den är ett verk av noggrannhet och pietet.
Författarinnan till denna minnesteckning
har gått till verket besjälad av en strävan att
utmönstra alla skönmålningar och
legendariska utväxter. Hon håller sig helt enkelt till
sanningen. Och resultatet har blivit en
oretuscherad bild av skalden och vaganten — och
en gripande bild.
Faderns betydelse för Dan Andersson
betonar författarinnan ofta. Det måste också ha
varit en säregen och imponerande människa,
denne så gott som självlärde småskollärare
som levde i fattiga och trånga villkor. I
”David Ramm” återfinner man honom, inte
olik en gudssökare hos Dostojevskij.
Eljest förmedlar denna levnadsteckning en
intensiv förnimmelse av hur ovärldsligt hela
Dan Anderssons liv i grund och botten var.
Han brukade sannerligen världen som om
brukade han den icke. Som Fröding var han
ytterligt fördrömd. Och som Fröding väpnade
han sig med galghumor mot denna världens
vidrigheter, som han i så rikt mått fick
erfara. Av hans tid som resetalare i
Templar-orden eller som kåsör i en socialdemokratisk
Göteborgstidning ger Anne-Marie Odstedt
en talande bild. En lukt av fattigdom och
kristid står kring den bilden. Det var
naturligtvis i längden omöjligt för en natur sådan
som hans att inordna sig under ordensregler
eller dagsrutin. Driven av inre oro var han
en dag försvunnen — på väg till en kolarkoja
eller ett härbre för att i ensamheten finna
diktens utlösning för sina plågade tankar.
Det finns i denna bok många anteckningar
som ställa verklighetsunderlaget till Dan
Anderssons diktning i klarare dager.
Förebilder för flera av hans gestalter i romaner
och poem skymta. För en del av hans
verkligen imponerande läsning redogör
författarinnan också.
Man kan spekulera i det oändliga över
frågan om denne diktare var andligen
”färdig”, då han dog, eller om han hade mycket
kvar att ge som skald. Han efterlämnade i
varje fall vid sin död en hel del utkast, ett
stort romanfragment, ett ofullbordat drama
och annat. Vad han hann att ge under sin
relativt korta tid som författare är ju likväl
att i hög grad vara tacksam för. En rik och
intressant begåvning var han. Att följa hans
väg som den tecknas av hans biograf
Anne-Marie Odstedt är i hög grad givande och
intressant. Johannes Edfelt
Divertissement
SINCLAIR LEWIS: Bethel Merriday.
Översättning av Margaretha Odelberg.
Norstedts 1941. 9: 75.
På ett ställe i sin senaste bok har Sinclair
Lewis framfört något som liknar en ursäkt å
sin hjältinnas, och därmed också å hela
romanens vägnar, för att de inte befatta sig med
tidens stora händelser. Ursäkten är obehövlig.
Under de ångestmättade år, då inte bara
massorna utan också många bland dem, av
vilka man kunnat vänta bättre, obekymrat
fortsatte med sina lättsinniga lekar på
avgrundens brant och tjurigt vägrade att se
sanningen i ögonen, fanns det anledning nog att
kräva allvar och besinning, aktgivenhet på
663
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
