Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lewis, Sinclair, Belhel Merriday, anmäld av Holger Ahlenius - Ström, Fredrik, Arbetardikt i kamptid, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tidens hotfulla tecken. Nu är situationen en
helt annan. Det onda härjar inte längre obeaktat
och ostört utan bekämpas världen över med
alla medel som stå till buds. Orkanen rasar
för fullt och fyller, med eller mot vår vilja,
alla sinnen till brädden. Utanför vårt hus står
mörkret tjockt och ogenomträngligt. Då har
kritiken alla skäl att rikta sitt sökarlj us åt rakt
motsatt håll och efterlysa den glädje och det
leklynne, som ännu kan uppbådas, och som
utgör en oumbärlig ingrediens i vår andliga
folkhushållning under nödtid.
I det sammanhanget är Sinclair Lewis’ lilla
roman välkommen med sin anda av
ungdomlig arbetsglädje och muntert kamratskap. Den
skänker ett par timmars kultiverad förströelse
utan all kväljande eftersmak. Berättelsen
handlar om en ung teaterbiten flicka från ett
småborgerligt hem i en medelstor amerikansk
genomsnittsstad. Den tid är förbi, då föräldrar
och konventioner reste ett oryggligt motstånd
mot ett dylikt flickebarns konstnärsdrömmar
och därmed gjorde hennes livsöde patetiskt,
och författaren av ”Storgatan” och ”Sånt
händer inte här” har därför lugnt kunnat
avskriva, inte bara all mer inträngande
människoskildring utan också hela den
samhälls-satiriska apparaten. Vi få följa Bethel
Merri-days upplevelser vid en sommarteaters
elevskola och vid en landsortstumé med ”Romeo
och Julia” i modern uppsättning; det slutar
med teatersällskapets ruin och upplösning och
hennes eget giftermål med en av kamraterna,
medan perspektivet öppnar sig mot nya
turnéer och fortsatt arbetsgemenskap.
Allt detta är friskt och okonstlat berättat
och bäres upp av ett sällsynt gott humör.
Karaktärsteckningen är särdeles flack och
saknar i det närmaste all psykologisk
fördjupning. Vid närmare eftersyn vågar man hävda,
att hela personregistret är upplagt efter det
gängse typbeståndet i novellmagasinen. Men
man får då skyndsamt tillägga, att likheten
upphör med själva uppläggningen, att
figurerna hos Lewis äro genomlysta med yster
ironi eller upphöjda i högre dignitet. Själva
handlingen förefaller direkt antitetisk mot
veckopressnovellernas schema. Då Bethel får
sitt livs chans genom att remplacera
primadonnan i huvudrollen, gör hon inte stormande
succé utan ett glanslöst fiasko, och hon blir
inte gift med chefen eller millionärssonen utan
med en kamrat, som är lika fattig, lika grön
och av lika diskutabel talang som hon själv.
Den utvärtes figurteckningen är knappast ens
konstnärlig men övertygar ändå som briljant
journalistik, och den lätta, stundom
fjäder-lätta individualiseringen bygger främst på
attityderna, på de flödande och skiftande
jargongerna, som Sinclair Lewis avlyssnat med
stor lyhördhet, men som också synas ha berett
översättarnnnan svårigheter.
Först och sist är boken ett ovanligt
intelligent, roligt och initierat miljö- och
arbets-reportage med utvikningar och
sidobetraktel-ser i en kåsörstil, som gömmer på en viss
skärpa under godmodigheten. Och oanfrätt
ungdomlighet i förening med oräddhet för
arbete, och därtill hårt arbete, äro på alla
livsområden tillgångar, som det gäller att vårda
och rädda över till det stora
återuppbyggnads-verket. Det är den outtalade tes, som kan
dragas ut ur Sinclair Lewis’ bok, och som man
av fullaste hjärta kan skriva under.
Holger Ahlenius
Arbetardikt
FREDRIK STRÖM: Arbetardikt i kamptid.
Verdandis småskrifter n:r 440.
Bonniers 1941. 1:25.
Fredrik Ströms verdandiskrift börjar som
ett memoarkapitel. Författaren berättar
minnen från sin egen och arbetarrörelsens
ungdom. Man får höra om vilka författare som
lästes bland arbetarna på 1890-talet, vilka
dikter som deklamerades vid mötena, hur de
lästes och vilket gensvar de väckte i åhörarnas
och läsarnas sinnen. Det kunde blivit en
verkligt intressant studie över ett nytt ämne:
skaldernas betydelse för arbetarrörelsen, klarlagd
av en som sett och upplevat denna inifrån.
Tyvärr fullföljes inte detta förträffliga
uppslag. Författaren övergår snart nog till en
allmän inventering av svensk arbetardiktning i
kamptid, d. v. s. fram till första världskriget.
Det nya är här egentligen själva
bestämningen av begreppet arbetardikt, som fattas i
en vidare betydelse än förut: om en författare
är självlärd med proletärt ursprung eller
akademiker med borgerlig härstamning
betrak
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
