Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Spring, Howard, Äran min sporre, anmäld av Thure Nyman
- Szende, Stefan, Drömmen om Ukraina, anmäld av Åke Thulstrup
- Landquist, John, Pedagogikens historia, anmäld av Erich Wittenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ammunitionsfabrik för att England ska vinna kriget.
Den gestalten kommer man kanske att minnas,
sedan de flesta andra ha sjunkit i glömska.
Men alla ha liv, och man upphör inte att följa
deras växlande öden med intresse och
stundom med spänning.
Thure Nyman
Ukraina förr och nu
STEFAN SZENDE: Drömmen om Ukraina.
Bonniers 1941. 5:75.
Stefan Szende har redan berikat vår
politiska litteratur med ett par synnerligen
värdefulla arbeten. Hans bok om ”Maktspelet kring
Donau” är med sin nästan encyklopediska
bredd en verklig guldgruva för var och en
som vill orientera sig i Sydösteuropas problem.
Szendes författarskap ger gräll belysning åt
de föga patriotiska strävanden, som går ut på
att hindra utländska talanger att komma in i
vårt land och göra en insats i vårt kulturliv.
Det är ett aktuellt ämne, som Szende denna
gång har tagit upp till behandling. Ukrainas
naturrikedomar synes vara det egentliga målet
för nazisternas med pukor och trumpeter
igångsatta ”korståg mot bolsjevismen”. Under
sådana förhållanden har man en livlig önskan
att få närmare reda på de ekonomiska, sociala
och politiska förhållandena i detta land.
Szende har disponerat sitt stoff på ett
alldeles förträffligt sätt. Han ger först en
översikt över Ukrainas äldre historia och går
därvid i detalj in på kosacksamhällets uppkomst
och utveckling. Historiken får en vida större
bredd, när förf. kommer in på det första
världskriget. Ukraina genomgick ju
synnerligen växlingsrika öden under dettas senare
skede samt under de första efterkrigsåren, och
man är tacksam för att få dessa förhållanden
ordentligt klarlagda.
Szende har inga illusioner om den
”självstyrelse”, som vid olika tillfällen har
tillförsäkrats de olika sovjetrepublikerna. Han
understryker, att den s. k. Stalinförfattningen
av 1936 bekräftar den intensiva centralisation,
som redan förut i stor utsträckning hade
genomförts. Ett område har likväl reserverats
för de olika sovjetrepublikernas
självförvaltning, nämligen undervisningsväsendet och
kulturen i övrigt. Det saknar inte sin betydelse,
menar Szende, att ukrainarna liksom de övriga
icke-ryska folken inom Sovjetunionen, har full
frihet att begagna sina egna språk, att de inte,
som under tsartiden, behöver frukta
förföljelse, därför att de i tal och skrift använder
sitt modersmål. Kanske har man här en av
förklaringarna till att det stora riket med de
många språken har kunnat bevara sin enhet
inför den fruktansvärda prövning, som nu
övergår det.
En annan förklaring till detta fenomen vill
Szende söka i den s. k. sovjetpatriotismen,
den av traditionellt nationella föreställningar
nästan helt oberoende, revolutionära
patriotism, som kan antas ha genomsyrat åtminstone
de stora massor, som har fötts och vuxit upp
under sovjetstyret. Denna känsla skulle i hög
grad ha tjänat att minska den ännu
kvardröjande ukrainska separatismens sprängkraft.
De tyska spekulationerna på Ukraina är ju
en gammal historia, och Szende understryker de
talrika överensstämmelserna — även av verbal
art — som förenar den nationalsocialistiska
expansionismen och den tidigare alltyska.
Orsaken till det nu pågående kriget mellan
Tyskland och Ryssland vill förf., säkerligen
med rätt, se i ett av den brittiska blockaden
framkallat nödläge. Genom att besätta det rika
Ukraina hoppas nazisterna kunna undvika
eller åtminstone uppskjuta det hotande
nederlaget.
Den svenska språkdräkt, i vilken Szende har
klätt sitt arbete, är på det hela taget mycket
tillfredsställande. Vad man skulle vilja
anmärka på är egentligen endast en viss ovisshet
om reglerna för tempus på vårt språk. Szende
begagnar i berättande framställning med
förkärlek perfektum i stället för imperfektum,
vilket hade varit bättre. Vidare transkriberar
han ryska namn på ett för svenskar föga
lämpat sätt. Han begagnar, dock inte fullt
konsekvent, den tyska transkriptionsmetoden.
En svensk läsare har rätt att få de ryska
namnens uttal klargjorda på ett bättre sätt.
Åke Thulstrup
Pedagogik och nyhumanism
JOHN LANDQUIST: Pedagogikens historia.
Gleerups 1941. 8:50.
Vi leva i antihistorismens tidsålder. Starkare
än någonsin förr förnekas i dag principiellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 24 21:59:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-8/0076.html
