Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriela Mistral: Sången om en son. Dikter i svensk tolkning av Hjalmar Gullberg - Ballad - Våra dödas ben och knotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABRIELA MISTRAL
Nu kysser han en annan
på stranden till vårt hav;
citrongul är den måne,
som böljan glittrar av.
Mitt blod skall ej mer svalla
av brus från detta hav!
För evigt bär en annan
i lust och nöd hans ring.
De två ser himlen öppen
(Gud säger ingenting!)
För evigt bär en annan
i lust och nöd hans ring!
VÅRA DÖDAS BEN OCH KNOTOR
Los huesos de los muertos, ur Desolacion.
Den älskade dog — men de döda släpper
aldrig sitt grepp om de levande: hennes läppar
som han älskat, skulle ingen annan kyssa. I det
epigrammatiska poemet kommer diktarinnans
benägenhet för grymma och morbida fantasier
till uttryck.
Våra dödas ben och knotor
kan beredas till ett fint extrakt.
Läppar som de älskat kysser ingen,
om på dessa läppar det blir lagt.
Våra dödas ben och knotor
skyfflas i sin vithet oförskräckt
över själva livets upprorslåga,
tills varenda gnista ligger släckt.
Våra dödas ben och knotor
orkar mer än kött och blod förmår.
Deras länkar, bundna till en kedja,
drar dig som en fånge till din bår.
682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
