Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriela Mistral: Sången om en son. Dikter i svensk tolkning av Hjalmar Gullberg - Sången om en son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄNGEN OM EN SON
SÅNGEN OM EN SON
Poema del hijo, ur Desolacion. Här står vi
inför Gabriela Mistrals mest centrala dikt,
hennes moderslängtans passionerade sång om
den son med den döde, som aldrig blev född.
Här står vi överhuvud inför en av de mest
ohöljt personliga kvinnobiktema i
världslitteraturen.
I
En son! En son! En son! Jag bad i vaka
och dröm vid dina famntag om en son,
då in i märg och ben du lät mig skaka
av helig eld från hjässan och till tån.
Jag bad: en son! — som på ett träd de bara
grenarna om en dryck ur vårskyns brunn.
En son med Kristusögon, stora, klara,
med högvälvd panna och med känslig mun.
Hans armar om min hals — och livets floder
strömmande rikt ur bröstet som jag gav . ..
En våg av kärlek skulle från hans moder
gå som en vällukt över jord och hav.
Havande kvinnor gjorde mig förlägen;
vi sleto våra ögon från dem loss
med smärta, då vi mötte dem på vägen.
Två barnaögon kunde blända oss!
I sömnlös natt av lycka och visioner
steg till min bädd dock ingen vällustbrand.
Mot den som skulle födas klädd i toner,
spände jag brösten, sträckte jag min hand . . .
Jag fann ej solen värd att honom lysa.
Med avsky såg jag mina grova knän.
Den stora gåvan kom min själ att rysa;
och ödmjuk gråt flöt över kinden hän.
683
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
