Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriela Mistral: Sången om en son. Dikter i svensk tolkning av Hjalmar Gullberg - Vaggsång - Adjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABRIELA MISTRAL
I sädesfälten går vinden
och vaggar nattliga strån.
Jag lyssnar till vindarnas kärlek
och vaggar min son.
Gud vaggar de ändlösa världar,
som tystnaden kommer ifrån.
Jag känner hans hand i mörkret
och vaggar min son.
ADJÖ
Adios, ur Tala. Under denna rent
lyriskt-musikaliska dikt med alla dess reminiscenser
av folkviserader och besvärjelseformler ligger
den gamla kärlekshistorien gömd. Ingenting i
tid och rum kan skilja de älskande, vill dikten
säga — inte ens den ena partens svek. De
älskandes andliga enhet är det enda verkliga.
I främmande trakt och
på kärlekens sjö
adjö har vi sagt — och
ej menat adjö.
Ej ordet blev sanning,
det smälte som snö.
Du trodde det aldrig,
jag aldrig en gång.
Är skiljas ej skiljas?
så undrar en sång.
Vi reste mot söder,
jag talade så:
Se solen som glöder
i böljornas blå!
Vi reste mot norr och
du talade då:
Se solen går under
i böljornas blå!
Säg aldrig, att jord eller
hav skall förmå
— en dröm och en fabel —
att skilja oss två!
688
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
