Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jarl Hemmer: Rösten och rymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kullriga granitryggen utåt havet. Det var inte
lätt att hitta, men här var det. I klippan mellan
mina utbredda skidspetsar rundar sig som ett
smalt grått snöre en oregelbunden ring av
cement, knappt en meter i genomskärning.
Här har ett block blivit sprängt ur klippan
och åter ditsatt utan alla dekorationer. Inte
den minsta minnessten, inte en vissnad krans
inom den fula cementrundeln. Bara yrsnön
som utifrån havsvidden flätar sina ormande
serpentiner av is över den nakna graniten. En
ödslighet utan like.
Där under blocket finns en inmurad urna
med aska, kanske bara en metallkapsel. Jag
blottar huvudet. Och med ens står allting
livslevande upp för mig, sådant det var för
kanske tio år sen eller mer.
III
Tre vänner brukade varje sommar långsegla
utan något bestämt mål, utan kalender och
klocka några veckor, som föreföllo lösryckta
ur alla sammanhang med tid och rum. Blott en
enda sak hade vi lagt märke till: fören pekade
alltid väster ut, mot vårt eget språkområde och
Sverige i bakgrunden. Ditåt hållet drogo
seglen mer än öster ut, oberoende av vilka
skönhetsupplevelser och äventyr vi kunde vänta oss
på vägen. Så var det också nu. Efter ett långt
slingrande i åländska vatten med några
maritima dumheter, grundstötningar och ett dussin
revor i stormfocken efter en omöjlig
nödlandning, lågo vi nu på hemväg till vår brygga i
Helsingfors’ skärgård.
Vi hade passerat den berömda badorten,
staden där kyrktornet och vattentornet
dansade en sirlig pas de deux för dem som rörde
sig på sjön, än stelbent och behandskat
rörande varandra, än ryggande åtskils, än
avancerande med sina olika innehåll och
hopsmältande till ett dubbeltorn av vatten och ande —
allt beroende på hur farleden slingrade sig här
ute och ögat som iakttog dem. Det var ljuvliga
timmar som bäst, om man inte tänkte på
kappsegling och effektivitet. Vår dragande
råsidensballong fångade en nästan omärklig andning
i luften. Att vår båt rörde sig syntes knappast
på annat än en lätt roderdarrning och några
bubblor bakom akterstäven. Ett solnirvana,
utan tid, utan gräns. Högsommarens
dagskårar hade gått ut, till nattnordan var det
långt ännu, vi gledo ljudlöst tum för tum
genom eftermiddagsbleket. Ingen dyning ens,
ingen klappande bom, inga skriande måsar,
ej en enda uppkrattad koboltstrimma av en
bris i den stora spegeln. Det var som hade
havet hållit andan i väntan på att ett under
skulle komma. Men icke en storm eller ett
åskväder, utan något högre och större.
Vår rorsman lapade naken på en mugg med
sömnigt svagdricka, försänkt mot vanligheten
i en rent animalisk frid. Vi två andra hade
sträckt ut oss på bänkarna i sittlådan med
kajutväggen som ryggstöd och blundade med
rödfjällande ansikten mot solen, som kom från
låringshållet. Vind och segling intresserade
ingen av oss, vi bara existerade och visste att
vår smäckra skuta rörde sig en aning.
Då höjde en av oss huvudet och lyssnade.
Snart gjorde vi det alla tre. Vad var det för
ett mäktigt ljud som började fylla vidden, där
vi lågo utanför knat och kobbar i den yttersta
farleden? — Sälrop, föreslog jag fortfarande
ganska sömnig, sälrop från någon osynlig
klack ännu längre ut. Men rorsmannen, den
musikkunnige amatörviolinisten, skrattade
uppspelt med ens. — När har sälarna lärt sig
fader Johan Sebastian? Hör du inte, ett tema
av Bach...
Ja, vi hörde. Rösten svällde ut alltmera. Än
var det något vi tyckte oss känna, än bara
mäktiga tongångar i en hymn som aldrig sett
noter. En allestädes närvarande stämma fyllde
havets och rymdens omätliga ljudfamn som
en djup orgel, olik varje mänskoröst i sin
väsenslösa obundenhet. Den fanns överallt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 24 23:24:37 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-9/0023.html
