Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jarl Hemmer: Rösten och rymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring oss, under oss i djupet, över oss i
lufthavet. Men varifrån kom den? Vems var
den?
Vi tittade på sjökortet. Ja visst, naturligtvis,
hur hade vi inte tänkt på det genast? Den
klippiga formationen där inåt land med
talltofsarna kring hjässan och den långa
kroksabeln till grusrev på västra sidan. Det var ju
Helge Lindbergs Sandskär, det var ju han!
Vår kikare gick ur hand i hand. Den
fångade upp en naken herkules som klättrade
på klipporna, en läderbrun boxargestalt som
svängde armarna i rytmiska rörelser, ett rakat
huvud liksom hugget i granit, utåtvänt mot
havet var han än rörde sig, med munnen
öppen i en extatisk glädje. Ty det flöt toner
ur den utan slut, långa, väldiga ljudvågor, som
kunnat kväva en om man i andanom försökt
följa hans andhämtning. Men vi gjorde det
inte, lyssnade endast i tyst andakt, ingen av
oss sade ett ord. Överallt var den underliga
sången, det stora jublet över tillvarons
ofattbara skönhet. Avsiktslös, utan regler, utan
samband med notblad vällde den fram som
en jättekoral, famnade allt, kastades tillbaka
från de återsjungande elementen, blandade sig
samman med sig själv i obeskrivliga
harmonier, svämmade ut i oändligheten bortom alla
horisonter.
Timmarna tonade bort. Nattnordan hade
längesen kommit, vi klädde på oss en smula.
Vi passerade Tvärminne och lade om kursen.
Ett fint regn stod nu kring stäven, som skar en
yta av blekröda molnspeglingar och strimmor
av glasgrönt överst från himmelskupan. Men
alltjämt hörde vi den mäktiga rösten.
Ännu när vi ankrat för natten långt borta
i en annan arkipelag, föreföll den att finnas
kvar i rymden. Eller kom den nu som ett eko
inifrån oss själva, den sällsamma, stora
havskoralen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>