Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Jaensson: Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR SÖDERBERG
maktlöshet och sin begränsning. Hur skulle
han då kunna annat än älska det klara
förståndet! Och hur skulle han i viss mån kunna
undgå att också hålla av sin pessimism när
den är en ständig bekräftelse på hans
förstånds allra finaste klarhet, den att det är
maktlöst.
Det klara förståndet opererar emellertid hos
Söderberg inte på egen hand och i tomma
luften, det står alltid i verkligt
vänskapsförhållande till hans karaktär. Han är klar lika
mycket därför att hans tanke är skarp som
därför att han framför allt vill vara sann. Och
sanningen känner han som något fast och
bestämt, som en moralisk sanning, inte som
en politisk. Ingenting ligger honom djupare
emot än att byta livsåskådning, hans åsikter
och övertygelser är en del av hans natur. Man
kan kalla detta för stillastående, men man kan
inte förstå den psykiska kemin om man inte
samtidigt inser att det också är denna
läggning som gör att han aldrig kompromissar och
aldrig är opportun, i själva verket en mycket
ovanlig sak och — varför inte erkänna det —
något som nästan alla, åtminstone i hemlighet,
är imponerade av. Å andra sidan kunde denna
fasthet mitt i ett ständigt skiftande, ständigt
lömskt, glömskt och kohandlande liv inte annat
än ytterligare stadfästa hans pessimism,
förhöja hans ensamhetskänsla och skärpa hans
skepsis.
3
När Söderberg debuterade med
”Förvillelser” hade han redan skrivit några noveller,
”Ur glömskan”, ”Fröken Hall” och ”Margot”,
som verkar både sentimentala och pessimistiskt
programmässiga. Han hade anteciperat en
livssyn som passade hans natur och som
erfarenheten skulle komma att bekräfta. ”Förvillelser”
däremot genomströmmas av en dämpad men
i alla fall ganska intensiv glädje över att få röra
sig på livets gator och torg, insupa
sommar
kvällarnas vemodiga poesi och uppsugas av en
ljuv förälskelse. ”Förvillelser” är som en sådan
där dag i barndomen då man hade roligt nästan
hela tiden och inte kunde förstå att man gjorde
något illa, fast man hade en dunkel känsla av
att det man gjorde kanske var förbjudet, och
så plötsligt kom kvällen med bannor, stryk
och gråt.
Tjusningen med denna bok, som varken är
stor eller djup, består i att den är så
avsiktslös. Där lever Tomas Weber en kort sommar
av sitt tjuguåriga och slarviga liv utan att
författaren ger honom några snubbor, tvingar
honom att genomgå en allvarlig utveckling
eller låter honom bli ett offer för orättvisorna
i ett eller annat samhällssystem. Författaren
lämnar honom helt enkelt i fred, men han
låter honom inte leva i ett utopiskt
Schlaraffenland utan besvärligheter. Det går Tomas Weber
tvärtom precis som det brukar här i världen:
hans förvillelser får sina obehagliga
konsekvenser, utan några skadeglada eller triumferande
kommentarer. Känner Söderberg något för sin
oheroiske hjälte så är det i stället ett slags
osentimental medkänsla, nämligen medkänslan
med den vanliga, enkla människan som varken
är grym eller elak men som ändå gör andra
ont och orätt och drar över sig själv
samvetskval, trassel och plågor bara genom att vara
som hon är och leva som hennes naturliga
instinkter bjuder henne.
Inte ett ögonblick hänger sig Söderberg åt
några paradisiska framtidsdrömmar om att
människan en gång fritt ska kunna få följa
sina önskningar utan att törna emot samhällets
stabila murar eller samvetets besvärliga
tagg-trådsstängsel, men han vägrar att tro att hon
älskar dessa murar och stängsel, och denna
kallsinnighet finner han varken upprörande
eller ondskefull, i och för sig. Den naturliga
människan har hans sympatier. Ingenting kan
vara enklare och mindre sofistiskt, men det är
inte många sympatier som gör folk så
betänk
697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
