Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Jaensson: Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
Sammanställningen filosof och naturlig
människa präglar varenda sida av hans verk och
har åstadkommit en karakteristisk irritation.
Som filosof borde han ha mera flykt, vara
mindre borgerlig och materiell, tycker man,
som naturlig människa återigen borde han
vara mindre anspråksfull, klarsynt och
filosofisk. Han borde beslutat sig för det ena eller
det andra. Men det enda han beslutade sig för
var att vara som han var.
5
Som bekant anses Söderberg i allmänhet
störst som novellist. Novellerna är ju också
ofta beundransvärda, mindre som noveller i
vanlig mening än som ett slags prosastycken
med figurer, genomströmmade av en klok
skepsis, en mild humor, en moralisk styrka
och en spröd poesi som gör att de ofta liknar
de där små anekdoterna eller situationerna
i vilka kinesiska klassiker med några få ord
fångat en stämning, en dårskap eller en
klokhet. Som skildringskonst och psykologi står
väl barnhistorierna högst — de har samma
finess som barndomsskildringen i ”Martin
Bircks ungdom” —, men ”Blom” och
”Miss-tagssonaten” har en förunderlig charm och de
ironiska mästerstyckena är ju många.
Likafullt kommer Söderberg fylligare till sin rätt
i de stora prosasakerna. ”Historietter” är
djupare, men ”Förvillelser” har mera konkret
liv. ”Martin Bircks ungdom”, ”Doktor Glas”,
”Hjärtats oro” och ”Den allvarsamma leken”
ger mera kunskap om Söderberg än hans
novellsamlingar. Å andra sidan intresserar en
bok som ”Doktor Glas” ju inte alls som roman.
Denna bleka kärlekshistoria är en vemodig
fantasi och ingen tror på denna mordhistoria
(hur skicklig än själva mordskildringen är).
Det som intresserar i ”Doktor Glas” är
reflexionerna, poesin, prästhatet och önskedrömmarna,
det vill säga Söderberg själv. Att skriva
romaner låg knappast för honom, och med ett visst
fog kan man säga att han inte är
”gestalt-skapande”, han har för övrigt själv först
konstaterat det. För Söderberg, som nästan bara
producerat noveller, skådespel och större
berättelser, skulle detta varit en svår anklagelse
om han inte kunnat täcka bristen på gestalter
genom att själv vara en gestalt, en verklig
person. Det är om sig själv, sin livssyn, sina
reflexioner och sina livsintryck han skriver.
Endast sparsamt om sina direkta upplevelser
och knappast inte alls om andras. Att han får
oss att lyssna beror på hans klarsyn, hans
uppriktighet och hans självkännedom, till en
del också på scenernas konkreta pregnans.
Det har ofta påpekats att den söderbergska
konsten har något av den naiva åskådligheten
hos barns sätt att berätta. Flera av sagorna
och mer än en av novellerna för H. C.
Ander-sen i tankarna. Hjalmar Söderberg har
verkligen ett drag av barn.
Hans sätt att värja sig var redan i
skolåldern den överkänsligt intellektuelles, och på
skymfliga tillmålen svarade han (enligt Laurin
i ”Människor”) ”kvickt men litet för
formfulländat”. Hur lik sig från skolan förblev han
inte hela livet! Som ett barn som inte beklagar
sig men förblir ensamt bland främmande står
den vuxne Söderberg där i sitt hörn som en
tjurskallig pojke och vägrar att leka med de
andra. Det lillgamla blir så kallad cynism, det
grammatikaliska blir elegans och
slagfärdigheten försåtlig ironi. De flesta av hans
författarkolleger svänger med lätthet ihop en bok
om året, många är entusiastiska ibland för en
sak, ibland för motsatsen, skriver först och
kanske inte ens tänker sedan. Själv gör han
tvärtom. Han har mera av trumpen och
allvarlig gosse än vad vuxet folk brukar, men
är inte dessa ”vuxna” på sitt sätt ofta
barnsligare än han? Han blev mera skeptisk och
hädisk än som anses normalt, men han förblev
hela livet nog barnsligt allvarlig att fordra en
viss konsekvens, en viss besvikelse inför tom-
702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
