Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Jaensson: Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
där finns den nattliga måltiden med
revbens-spjäll, så utmanande och så sann, så
bagatell-artad och så oförglömlig, omsvept av
sinnesrus, ackompanjerad av hemlig oro och
utspelad mot fonden av den livsfientliga
marsnattens gnistrande kyla. Och där finns de där
plötsliga och brutalt sanna reflexionerna som
brukar ligga inströdda som saltkorn i
Söderbergs produktion.
En gnagande oro löper dold genom hela
denna bok, och passionens hetsiga och lömska
turer rör sig mot bakgrunden av
världshändelsernas bullrande och fåfängliga brus och
pressens korruption. Utan någon förstämmande
avsikt, bara genom livets egen metod mognar
Stjärnblom till man, och med fin och stor
konst tvingas han, inte av författaren, men av
tillvarons hårda lagar att ta följderna av sin
begränsning. Det liv som ännu i ”Förvillelser”
var ett slags lek har här blivit blodigt
allvar. Det är en bok som inte kan förstås utan
erfarenhet, en mogen mans verk, beskt, bittert
och starkt. En bok där kärleken, som för
Söderberg betydde ett av livets få verkliga värden,
är sedd i hela sin makt och ändå avklädd alla
illusioner.
”Den allvarsamma leken” visar på sitt sätt
det som väl all stor livsskildring ska visa: att
livet är ogripbart och irrationellt men att man
aldrig kan uppleva det riktigt hårt och
genomgripande utan att möta det med ett slags
karaktär och utan att våga se det naket.
6
Sanningen var för Hjalmar Söderberg i
grunden kanske det enda som inte var
trollguld och vissna löv. Han kunde mycket väl
förstå att man var naiv och i god tro, att
man religiöst sett trodde, men han kunde inte
förstå, eller rättare, han kunde inte acceptera
att man sade sig tro på något som man i själ
och hjärta inte trodde på. I novellen ”Satan,
majoren och hovpredikanten” finns som bekant
en naiv major av frireligiös typ, för vilken
Gud och Satan har den mest kroppsligt
påtagliga realitet, och en fin och bildad
hovpredikant som föraktar den enfaldige majoren
och som i religiöst avseende är högst
kon-ciliant och som slutligen vänder sig till
novellens söderbergska jag med orden:
”— Jag vet att vi ha olika åsikter i
åtskilligt. Men i fråga om den så kallade
frireligiösa rörelsen tror jag likväl att vi ha samma
mening, inte sant?
— Jo, svarade jag, jag är övertygad om att
vi ha samma mening i det fallet. Jag tycker
inte heller om frimicklar. Men å andra sidan
kan det naturligtvis inte förnekas, att de så
kallade frimicklarna äro vår tids enda
motsvarighet till de första kristna. Inte sant, herr
hovpredikant?”
Det är inte den bristande förståndsskärpan
utan den bristande ärligheten som är föremål
för Söderbergs hat. Att detta hat kom att
framför allt rikta sig mot prästerna innebär
naturligtvis ett slags ensidighet, men
ensidigheten är delvis betingad av det mänskliga
själslivets strategiska lagar. Man kan inte utan
att försvaga sin rättskänsla strida för
sanningen på alltför många fronter samtidigt,
man måste koncentrera sig på några få punkter
för att anfallet ska få styrka att bryta igenom.
Och Söderberg ville framför allt bryta igenom
på den religiösa och moralfilosofiska fronten
därför att hyckleriet och oärligheten med rätta
syntes honom störst där. Det är ju först i våra
dagar som det politiska hyckleriet fått en så
allmän och påtaglig aktualitet.
Söderbergs prästhat kan vara ensidigt — blint
och omänskligt var det för övrigt ingalunda,
se novellen ”Kyrkoherdens kor” och
Stjärn-bloms mellanhavande med prästen i ”Den
allvarsamma leken” — men det är principiellt
berättigat och en av formerna för hans
sanningskärlek, som utan tvivel var av ett
strängare slag än den som präster, moralfilo-
704
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
