Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Hildebrand: Erik XIV - Anmälda böcker - Thorén, Fritz, Ericus Rex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENGT HILDEBRAND
ERIK XIV
I tider av yttre betryck stiga de nationella
värdena. Ett folk söker sig till det väsentliga
och omistliga, till de förlopp och
personligheter, som utgestaltat dess egen särart och
kultur. Skönlitteraturen lider av orostid, medan
det historiska medvetandet och de historiska
intressena förstärkas. Kanske är det därför lätt
att förstå, att icke mindre än tre av våra kända
författare — Vilhelm Moberg, Frans G.
Bengtsson och Fritz Thorén — bidragit till höstens
bokflod med historiska romaner. Medan
Bengtsson sökt sig till vikingatid och Moberg till
småländskt sextonhundratal, har Thorén utvalt
som sitt ämne Erik XIV. Som få andra svenska
regenters historia är konung Eriks fylld av
dramatisk spänning. Hans gestalt med dess
egendomliga motsatser har redan förut fängslat
svenska författare i dramatisk eller lyrisk form
— man behöver blott tänka på Bernhard von
Beskow, Nicander, Snoilsky, Strindberg och
Fröding. Men Fritz Thoréns skildring ”Ericus
Rex” vill något mer än en vanlig roman: den
vill också ge en historisk bild. Den kan därför
icke förstås utan orientering om den historiska
forskningens syn på Erik XIV.
Det skulle vara av stort värde att få en
utförlig historiografisk framställning angående
Erik XIV. En sådan skulle intressant belysa
både den historiska vetenskapens och
metodikens förutsättningar och utveckling,
människokunskapens problem och människoskildringens
FRITZ THORÉN: Ericus Rex. Bonniers 1941. 12:50.
behandling. Det torde rörande historiska
personligheter och epoker, som utsatts för
våldsamma omvälvningar, överhuvud gälla, att de
länge bedömas efter segrarens syn på saken,
motiverad av hans behov att rättfärdiga sitt
tillträde till makten. Detta har till exempel
skett flera gånger i Vasaättens historia. Det är
Johan III:s teckning av Erik och Karl IX :s
av Sigismund, som dominerat en lång
tradition. Att dylik propaganda är och måste vara
tendentiös, säger sig självt. Det blir den
historiska vetenskapens uppgift att söka skilja
mellan sant och osant, rätt och orätt. All historisk
forskning är en form av fortgående revidering.
Men icke minst gäller detta de störtade
regen-ternas hävder, således också Erik XIV:s.
Frågar man, vad ”modern” forskning har att säga
om den konung, vars historia måste tecknas
med bland annat sådan bakgrund som
sinnessjukdomen och Sturemorden, så lönar det sig
emellertid att uppdraga några historiografiska
fakta.
Gamle Lagerbring påpekar, att Erik XIV
var ”en lärd herre”, fallen för ”mjältsjuka,
som understundom liknade hufvudsvaghet”,
men ”hade likväl kärlek för sitt fädernesland”.
Det sista uttrycket är viktigt: det betecknar
en tidig insikt i fråga om Eriks statsbyggande
arbete. Lagerbring såg även det betänkliga
från svensk statssynpunkt i hertig Johans
baltiska politik och åberopar såsom ett då
nyupptäckt dokument vid bedömandet därav med
714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
