- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / November 1941 Årg. 10 Nr 9 /
715

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Hildebrand: Erik XIV - Anmälda böcker - Thorén, Fritz, Ericus Rex

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERIK XIV

rätta dennes polska giftermålskontrakt.
Emellertid ger Lagerbring om Erik totalomdömet:
”mjältsjuka regenter äro de farligaste af alla,
misstankar föda grymhet och hårdhet, och
med ångren botas ingenting”. Detta är, i all
sin enkelhet, sant. Geijer har uttryckt det
kortare i en genialt präglad sats. Han säger om
Eriks förtjänster, att det var ”fruktbarhet över
underjordisk eld”.

Den banbrytande i forskningen om Erik XIV
är emellertid Alfred Gustaf Ahlqvist. Den
gamle växjölektorn var i själva verket en av
det svenska adertonhundratalets intressantaste
historiker, både från metodisk synpunkt och
som levnads- och persontecknare. I hans böcker
om Erik XIV och Karin Månsdotter är den
hätska tonen från Johan HI:s propaganda
ersatt av en objektiv skildring och en fin,
sympatiskt betonad förståelse. Emil Hildebrands
bild av Eriks person och tid präglas av hans på
vidsträckta specialkunskaper grundade, lugna
och lidelsefria syn. Men den modernaste
debatten börjar med Arthur Stilles militärhistoriska
analys av Erik 1918 och Viktor Wigerts
psykiatriska 1920. Sedan dess ha två nya
forskare satt in med en rad olika studier: lektor
Rudolf Eländer från 1924 och docent Ingvar
Andersson från 1931. Därutöver tillkomma
bland andra generalstabens arbeten samt Sture
Arnells avhandling 1937 om livländska
ordensstatens upplösning jämte en just i dagarna
utkommen källkritisk undersökning av några
aktstycken till Eriks och Johans historia.

Det föreligger således en ytterst omfattande
och rikhaltig litteratur rörande Erik XIV. Det
första, som skall sägas om Fritz Thoréns nya
bok, är, att han tydligen nedlagt ett mycket
stort och aktningsvärt arbete på att sätta sig
in däri. Författaren, själv lektor i fysik och
kemi i Umeå, har redan tidigare dragits till
historiska problem. I hans under pseudonymen
Fredrik Thomas 1937 publicerade, välskrivna,
fängslande och kvicka roman ”Du vinge utav

bly” var huvudfiguren en historiens adept.
Också dennes yrkesverksamhet tecknades på
stimulerande sätt, även om den historiske
fackmannen ibland kunde frestas till
diskussion av synpunkter och omdömen.

Sin nya bok ”Ericus Rex” kallar Thorén
”roman”, men den har ett direkt historiskt
syfte. Detta framgår ej blott av författarens
slutord: ”Han frälste Sverige, såg dess storhet.
Svek tog hans krona, hans frihet, hans liv och
hans ära.” Synpunkten ges ytterligare av
omslagets reklam: Erik ”grundade storhetstidens
Sverige. Han visade väg ut till världen. Men
han stupade i denna kamp för det nya Sverige.
Han bröts ned av kampen mellan gammalt och
nytt, i riket och i sitt eget inre. Sinnessjukdomen
var ej det avgörande. Den var något tillfälligt,
som komplicerade, mest att betrakta som en
skakande själskris, förstärkt till sina
verkningar genom åratal av överansträngning. Det
finns inget bärande historiskt underlag för att
den skulle ha varit progressiv och
nedbrytande.” Frågar man sig om upphovsmannen
till författarens tes, så ger han själv svaret:
det är Rudolf Eländer.

När man talar om, att Thorén utnyttjat
”modern” historisk forskning, måste därför
klargöras, att denna forskning icke är någon
likartad enhet — den består av impulser och
insatser av mycket olika värde. Det är därvid
olyckligt för Thorén, att Eländers kvantitativt
stora insats icke motsvaras av lika
framträdande kvalitet. Hans teorier kunna icke sägas
ha slagit igenom på historiskt håll och de
komma utan tvivel heller aldrig att göra det.
Det märks i hans produktion, att han icke är
fackhistoriker från början — han begynte som
etnograf. Hans undersökningar äro utformade
icke med historikerns lidelsefria objektivitet
utan med försvarsadvokatens affektfärgade
sinnelag. De ha visserligen medfört en del
vinster, bland annat redan genom själva
debatten, men å andra sidan, från till exempel

715

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 24 23:24:37 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-9/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free