Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film - Värnlund, Rudolf, Modern och stjärnan, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Modern och stjärnan av Rudolf Vämlund.
Svenska Dramatikers Studio (Folkets
Hus Teater).
Värnlunds nyaste skådespel tilldrar sig i ett
Sverige som befinner sig i samma position
som Norge nu. Tidsbestämningen ”närvarande”
i programmet är alltså inte fullt exakt, något
som framgår redan av att stycket
överhuvudtaget kunde få uppföras. Men den verklighet
som här gestaltas är oss ändå tillräckligt nära
för att kunna tas på allvar. Och den togs på
allvar. Publiken var påtagligt gripen.
Den centrala gestalten i Värnlunds drama
är Modem, en ståtlig men sliten arbetarhustru
som ensam fått dra upp tre söner, vilka nu
vuxit ifrån henne och gå sina egna vägar. En
gång var hon en kämpe i arbetarrörelsens
armé och trodde på idealen, nu är hon
resignerad och har funnit att brännvinsflaskan och
sömnen till slut är ett ensamt hjärtas bästa
tröst. Den yngste och vekaste sonen har sin
flicka, de uppleva den första förälskelsen och
ha huvudena fulla av bosältningsbestyr. Pojken
är starkt bunden till modern, men när han vid
presentationen av sin fästmö finner modem
redlöst berusad, driver skammen honom
hemifrån. De äldre sönerna tillhöra en
underjordisk frihetsliga och gömma vapen i våningen.
Vid en polisrazzia skyler modern sönerna och
tar vid polisförhöret ensam brottet på sig. Det
är inte för frihetens skull utan för avkomman
hon offrar sig. Hon har varnat och bönfallit
sina söner att inte ge sig in i farliga
konspirationer. Först när olyckan är framme gör hon
deras sak till sin, inte för sakens utan för
blodets skull. Hennes storhet är den ursinnigt
kämpande lejoninnans, hennes triumf att en
sista gång få känna sig oumbärlig för sina bam.
Man kan inte missta sig på Värnlunds
fri-hetspatos och hårda kampattityd. Men han
höjer sitt drama över blotta idépropagandan
genom att framställa moderns hjältemod som
någonting primitivt och irrationellt. Hon
representerar de djupa strömmarna i människolivet
som gå på trots mot ytans vågor. Det är
författarens mod att pejla sig dit ned som avslöjar
honom som diktare.
Man blir under föreställningens lopp
ideligen påmind om att Värnlund är en äkta
dramatiker. Hans handlag är inte elegant,,
tvärtom ofta både fumligt och grovt, men han
knådar dock till levande människor. Sista
aktens konfrontationscen mellan familjens alla
medlemmar är en verklig höjdpunkt i nyare
svensk dramatik. Men de fina nyansernas man
är han som sagt inte. Ibland ersätter han inre
dramatiskt liv med yttre och hamnar då i så
grälla effekter som i scenen då fästmön första
gången kommer på besök till modern. Det är
inte trovärdigt att fru Hall så plötsligt skall
vanställas av sin berusning, när hon strax före
och efteråt bär sin fylla med en så fin värdighet.
Det smakar doktor Jekyll och mr Hy de. Hela
detta motiv med förhållandet mellan modem
och yngste sonen slarvas för övrigt efter denna
utlösning bort. Det blir inte mer än en vacker
blomranka, löst virad kring
intrigkonstruktionen.
I sin torftiga utstyrsel spelades stycket
förbluffande bra av det idealistiska
teaterkollektivet. Märta Arbin är ju en tränad artist, och
hennes tolkning av modern gavs med ömhet
och styrka. Det var givetvis den
minnesvärdaste prestationen. Men även sönerna voro bra
och riktiga, särskilt den äldste och yngste, som
ju också hade mest att säga till om. Siv Ruud
hade gjort en hänsynslöst realistisk studie av
den försupna grannfrun, och studions ledare,
Börje Mellwig, hade åtagit sig att vara just ett
sådant vidrigt skunkdjur som förhörsledaren
borde vara. God säsongstart för den livaktiga
studion, som tydligen nu blivit de sanna
teatervännernas speciella skötebarn.
Georg Svensson
718
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
