Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film - Filmer - Kvinnan Eva; Jag hatar dej, älskling, anmälda av Georg Svensson - Nattexpress; Nattbombare, anmälda av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
men man överser gärna med den obligatoriska
försoningsscenen för de lubitschska
spiritualiteter den ger upphov till. Sturges’ största
triumf i denna film är kanske ändock Barbara
Stanwyck. Ingen annan än han kunde förut ha
vetat att hon var en så strålande komedienne.
Vill man jämföra Sturges’ talang med en
amerikansk standardprodukt kan man gå på
Metrofilmen ”Jag hatar dej, älskling”, där
Melvyn Douglas och Myrna Loy med stor
rutin exercera igenom det stående
crazypro-grammet med folk som äro gifta med varann
utan att vara gifta. Hollywoods
uppfinningsrikedom när det gäller att göra barntillåtna
sängkammarfarser tycks vara outtömlig, men
man börjar tröttna på denna erotiska
jump-ningslek. Robert Z. Leonard är en duktig
gymnastiklärare och håller farten hög hela
tiden. Men det blir exercis, det kan inga
dråpligheter överskyla. Farsen allra minst kan
undvara det irrationella, de små bisarra
krumsprången vid sidan om, det bevisar ”Jag hatar
dej, älskling” på ett negativt och ”Kvinnan
Eva” på ett positivt sätt. Georg Svensson
Nattexpress (Night Train). Carol Reed.
Twentieth Century Fox.
Nattbombare (Target for To-Night). Harry
Watt. Crown Film Unit.
Den engelska filmproduktionen har lyckats
hålla sig i gång trots kriget, och filmerna ha
tagit sig igenom spärren. ”Major Barbara” är
väl den ambitiösaste, men man må inte förvåna
sig över att den svenska publiken föredragit att
se de mera entydigt handlingsmättade
även-tyrsfilmerna ”Komplott” och ”Nattexpress”.
De äro båda signerade Carol Reed, som efter
Hitchcocks förflyttning till Amerika fått sig
anförtrodd vården om de förnämliga engelska
traditionerna på filmthrillerns område. Reed
är en utomordentligt skicklig regissör som vet
att blanda spänning och skratt i just de rätta
doserna. Har man blott försatt publiken i
humör överser den gärna med de orimligheter
som genren tycks förutsätta. (Att det dock inte
alltid räcker med en avväpnande sorglöshet
demonstrerar den privat visade Leslie
Howard-filmen ”Pimpernel Smith” som drar för stora
växlar på publikens godtrogenhet.)
”Nattexpress” tål inte riktigt vid den jämförelse
med ”Utrikeskorrespondenten” och ”En dam
försvinner”, vartill den närmast inbjuder, den
saknar den trolska kusligheten, men den har ett
friskt och älskvärt gåpåarhumör, som rycker
en med. Rex Harrisons maskerad som tysk
officer är festlig och anmärkningsvärt fri från
elakhet.
En märklig dokumentarisk film är ”Target
for To-Night”, som visar hur det engelska
bombflyget förbereder och genomför en raid
mot Tyskland. Just genom att den är så fri
från mot motståndaren riktad propaganda är
den propaganda av effektivaste slag (vilket
inte kan sägas om ”Pimpernel Smith”,
åtminstone ur tredje parts synpunkt). Filmen
övertygar om den utmärkta organisationen och
andan inom det brittiska flygvapnet, men
denna anda är obesmittad av militarism och
totalt oförmögen att ta sig dramatiska uttryck.
Dessa män och pojkar ha fått sig anförtrott
ett ansvarsfullt och fruktansvärt jobb, men de
ha inte sålt sina själar åt kriget. När man ser
denna film förstår man klarare än någonsin
vad den engelska sports- och kamratandan
innebär. Den är ett mänskligt värde som inte
kan och inte får utplånas. Georg Svensson
724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
