Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lindqvist, Ebba, Röd klänning, anmäld av Margit Abenius - Malm, Einar, Ankargrund, anmäld av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
väsens överflöd, tills hon slutligen själv en
gång begärde gensvar:
Vem var du,
vem älskade du,
för vem vissnade ditt hjärtas träd?
Vi vet det inte.
Mörk är jorden.
Mörka är jordens vägar.
Lycka begär vi till sist,
men vinden den heta
sveper över vårt liv
och lägger det öde.
Ovädren komma och slå,
följa den heta vinden
fram över mognade fält.
När över svartnade korn
skördemän böja sig ner
finns inte mer någon hjälp,
finns inget skydd för vårt liv,
där den heta vinden gått fram ...
All snålhet är främmande för detta
temperament som inte åstundar att äga. Det liv
som kärleken väcker — och kärleken ensam
förmår väcka det — vill hon samla för att
till sist ge bort gåvan åt ”den fattigaste på
jorden”. I hållningen, extatisk och spänd men
ändå mjuk, kan författarinnan någon gång
avlägset påminna om Karin Boye, men hon är
givetvis mindre komplicerad och inte som
denna problemdiktare och kämpe. Ebba
Lindqvist är känsloskald: stämning, känsla och
beskrivning är hennes områden, och sina
direktiv synes hon i viss mån få utifrån, som
målaren. Grundtonen i hennes vers är
kvinnligt mjuk, fast orden, bilderna och känslan
ofta har heroisk karaktär: formens mjukt
mejslade skål fylles ända till randen av
känsloglöd. Ett stilmedel som författarinnan älskar,
mer än dunkel metafor och symbol, är den
lidelsefulla upprepningen och parallellismen av
bibliskt ursprung. Vackrast har hon kanske
använt det i den enkelt stora ”Epistel om
kärleken och döden” i en tidigare samling, men
också här återkommer i de viktigaste dikterna
upprepningarna, stegrande och fasthållande
känslan, till exempel i den ångestfulla
”Åskådare”, dikten om de lytta och lama, de från
kärlekens under utestängda.
Det landskap som finns i Ebba Lindqvists
diktning, uttalat eller bakom allt, är öppet och
bart. Soluppgång och solnedgång. Piskande
vind. Människornas oskyddade liv i en kargt
heroisk natur måste för skaldinnan ha varit
en outplånlig upplevelse — hon har tidigare
fångat den i intensiva målardikter från
Västkusten. Också passionsdikterna i ”Röd
klänning” ger uttryck åt skräck över att själens
mark ligger bar för de härjande vindarna.,
”Det viner en piska av ord över mitt liv”,
heter det i konstnärsbekännelsen
”Brokad”-”Giv mig den tunga brokadens pansar att
skydda mitt liv emot ord som slår!”
Omen kärlek som jagats ut till yttersta
döds-klippan talar dikterna i avsnittet ”Eros
förgänglige”; man fäster sig kanske särskilt vid
den sköna ”Skådeplats”, som rymmer en bön
om befrielse från ”allt som kan förgås”. Serien
”Debutant” målar en kvinnlig utveckling från
den unga flickans trevande osäkerhet till full
strålglöd; den når sitt krön med en svårmodig
”hög visa” om solens gullfågel som plockar
den röda rosen, tills han sjunker i havet död..
De tre epitafier som avslutar Ebba
Lindqvists sista bok hör nog till det lödigaste som
denna högsinta författarinna med de brinnande*
och havskyliga färgerna har åstadkommit —
”Trädgård i snö” om det blommande
päronträdet som mist sin vårdare, den granna
”Höv-dingagrav” och till sist ”Minnesstod”:
För dig som nu är gången
bortanför ond och god,
sjunger jag äntligen sången,
reser en minnesstod.
Hård vind och klippa bar,
vatten, fräsande salt,
solsken, som lyste och skar
överallt,
det var ditt land, naket, bart,
det var ditt land, öppet, klart.
Den hårt mejslade karakteristiken i denna*
dikt, den lyftade känslan inför skapelsens
outsägliga härlighet och slutstrofens veka
sorge-klagan — det är verkligen poesi.
Margit Abenius-
Einar Malms nya dikter
EINAR MALM: Ankar grund. Dikter.
Bonniers 1941. 5: 50.
Från bok till bok, envist och målmedvetet,
har Einar Malm fullkomnat sitt diktarskap och
givit sitt namn eftertrycklighet. Man kan icke
säga, att han mycket vidgat sin poetiska
732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
