Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Moberg, Vilhelm, Rid i natt! anmäld av Georg Svensson - Hedenvind-Eriksson, Gustav, Jämtländska sagor, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
har han fred. För honom går alltjämt solen
i sin rätta led, och han följer den på lätta
fötter. Han skönjer snart vart leden bär, mot
hans undergång, men han viker inte från den.
Och den natt, då han som en farlig förbrytare
sätts ”kvick i jord”, bryter sig den regnsvällda
källådern på fähusbacken vid Stångegården
igenom jorden och går i dagen. Den tar med
sig den nedgrävda budkavlen. Det är
romanens symboliska slutsentens: en skall dö på
det vi må leva.
Så går en budkavle genom nätter och dagar,
genom år och århundraden, löpande i sitt angelägna
ärende, frambärande från tid till tid det brådskande
budet, det yppersta och det främsta.
Budkavle går! Rid i natt, i natt!
Nu är budkavlen hos oss, här med denna
roman.
Innebörden i Mobergs roman tarvar ingen
översättning till modernt språk. För
ögonblicket är bokens uppsåt så angeläget att man
nästan tvekar att uppehålla sig vid dess
litterära egenskaper såsom vid något
ovidkommande. Men det måste ju sägas att Vilhelm
Moberg på ett storartat sätt lyckats förena
konst och förkunnelse till en organisk helhet.
Bokens historiska dräkt är inte en förklädnad
utan en märklig fantasiskapelse. Om den tål
vid att granskas av en expert på
sextonhundratalets seder och språk spelar ingen roll, för
min del skulle jag knapast tro det, ty även om
Moberg trängt djupt in i forna dagars
föreställningsvärld och vardagsliv, så äro
uppenbart ett flertal av de arkaiserande
vändningarna hans egna, inte alltid så trovärdiga
uppfinningar och människoteckn ingen
stiliserad med ett drag av ljuvhet och sötma
särskilt i kärleksscenerna. Hans roman skall dock
inte läsas som en kulturhistorisk
rekonstruktion utan som en fri konstnärlig skapelse. Och
som sådan har den en sällsynt ren stil och
bäres av stark inspiration. Handlingens mönster
är enkelt som i en folklig ballad, vävt av några
få motiv i klara färger. Huvudtemat upprepas
med malande envishet som ett omkväde.
Symboliken verkar ingenstädes påträngande. Och
fastän språket är en mycket medveten
konstprosa behärskas det så suveränt att det klingar
fullt naturligt. Det är tillkommet på känn mera
än på etymologi, och på samma sätt rör sig
författaren med det kulturhistoriska stoffet icke
som forskare utan som diktare, med ett slags
sömngångaraktig säkerhet. Absolut förtroende
väcker han på det område, där man kan
kontrollera honom: naturskildringarna. Det är väl
fråga om huruvida Moberg någonsin förr
skildrat sin hembygds trofast karga landskap
med sådan friskhet som här. Svedj es skogsliv
har sin starka individuella dramatik, men det
vetter också mot ett tidlöst perspektiv, det
formar sig till en urbild av människans kamp
mot och samhörighet med naturen.
”Rid i natt!” är skriven med stark
gripenhet, och den griper läsaren. Den är ett
budskap till vårt folk, tillgängligt för alla lager,
värt att begrunda av envar. Att boken
tillkommit i ett bestämt syfte torde dock inte göra
dess värde betingat av tiden. Den har utsikter
att stå sig som en av Mobergs bästa böcker.
Georg Svensson
Bondemyter
GUSTAV HEDENVIND-ERIKSSON:
Jämtländska sagor. Bonniers 1941.
9: 50.
Hedenvind-Eriksson, bondsonen från
Ala-näset, den kringdragande arbetaren och
mång-frestande vandraren i Nordskandinavien, har
sedan över trettio år tillbaka tidvis ägnat sig
åt författarskap och blivit en av de få något
sagoaktiga gestalterna i Sveriges moderna
litteratur. Han hör inte till dem som haft det lätt
för sig; hans verk är präglat av hård
erfarenhet och konstnärsmöda. Hans egenartat episka
prosa vetter med en sida mot folkvisan, med
en annan mot Homeros och med en tredje mot
den folkliga följetongen; samtidigt är den i
många avseenden fullt tidsenlig diktkonst.
Sagoförtäljaren, historieberättaren (vid
stockvedsbrasan, i härbärget vid färdvägen
eller i storstugan efter en riklig måltid)
återkommer ofta i Hedenvinds skildringar och
spelar en viktig roll i hans föreställningsvärld;
han är i denna omgivning diktens, fantasiens
och mytskapandets representant. Hedenvind
har själv rykte om sig att vara en framstående
736
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
