Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hertzman-Ericson, Gurli, Domaredansen, anmäld av Johannes Edfelt - Jonsson, Thorsten, Fly till vatten och morgon, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Dalarna. Dit återvänder hon också i sin nya
roman, ”Domaredansen”. I den bygd hon
skildrar leves livet nära jorden och i intimt
förbund med årets rytm: ”Tidens kretsgång
medförde sådd, mognad och skörd. Man
inrättade sitt liv efter almanackan. Den hängde
på en krok bakom gardinen i sällskap med
nåldynan och källarnyckeln. Man räknade dagarna
till Ersmässa, Olsmässa och Mikelsmässa. Gav
Erik ax, så gav Olof kaka och till
Mikels-mässan skulle potatisen vara i källaren. Så
länkades ring till ring, tills man stod på den
gyllene tröskeln, över vilken man efter
jul-firandet gick till ett nytt år.”
Det anförda kunde möjligen låta en förmoda
att man här stode inför en roman i lagerlöfsk
nittiotalsstil. Men så är ingalunda fallet. Det
är en flärdfritt realistisk skildring Gurli
Hertz-man-Ericson ger, och det är hennes
psykologiska och inte hennes folkloristiska intresse
som är det dominerande i boken. Hennes
män-niskointresse sysselsätter sig gärna med
psykologiska motsatspar, men utan att intrycket
egentligen blir schematiskt. Mot de svaga,
förträngda och kuschade ställer hon gärna
makt-och förmyndarmänniskor. Jonas i
Kimmerns-gården är av en nervöst känslig
människoart. Men hans anlag för konstnärlig alstring
stäckas av en hård och patriarkaliskt
lagbunden miljö. Och han går under då han ser hur
den människa som för honom skulle betyda
fäste i livet glider från honom. Johannes i
Prästingsgården får sin vilja kuvad av den
starka, sturska och bittra systern. Det är hon
som tar hand om tömmarna. Svartsjukt
bevakar hon hans steg och unnar honom inte
hans kärlekslycka med Christina Jons Pers.
Denna flickgestalt är den centrala i
skildringen. Det är ett fint och vackert, i allo
trovärdigt porträtt av en svensk bondflicka som
författarinnan här gett. Mänsklig avund och
trångsinthet hindrar henne från att få utleva
sina lyckomöjligheter efter den korta
förbindelsen med bondsonen Johannes.
Överhuvudtaget visar denna bok om öden i en svensk
socken hur bakom de präktiga gårdarnas
väggar finnas många människor med snedvriden
livsinriktning och förspillda möjligheter.
Författarinnan berättar om dessa människor med
mänskligt varma tonfall och i en stil som är
klar, konturfast och substantiell.
Johannes Edfelt
THORSTEN JONSSON
Novellens förnyelse
THORSTEN JONSSON: Fly till vatten och
morgon. Bonniers 1941. 6: 50.
Med sin föregående novellbok anslog
Thor-sten Jonsson ett nytt tonfall i svensk
berättar-prosa, angav ett nytt novellkonstens
reaktionssätt gentemot verklighetsmaterialet. Han
fortsätter i sin nya bok på den inslagna vägen
och de bästa sakerna utgör anmärkningsvärda
bidrag till en novellens förnyelse.
Jonsson har givetvis lärt av de moderna
amerikaner han är en så utomordentlig
översättare av, i främsta rummet Hemingway. Detta
förhållande bör enligt min mening inte i och
för sig uppväcka kritik, snarare tvärtom. Det
är överhuvudtaget en förtjänst för en
författare att kunna och våga lära sig något av
någon annan, och det är en särskild förtjänst
när han kan och vågar lära sig något av en
stor modern diktare, vilket ju faller så mycket
mer i ögonen än att bara lära av den invanda
traditionen. Det kan i lyckliga fall leda till
743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
