Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Göransson-Ljungman, Kjerstin, Så blankt havet ligger, anmäld av John Karlzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Prisroman
KJERSTIN GÖRANSSON-LJUNGM AN: Så
blankt havet ligger. Wahlström &
Widstrand 1941. 9: 50.
Kjerstin Göransson-Lj ungmans ”Så blankt
havet ligger” är en jagroman. Det är en fattig
fiskarhustru som tänkes berätta historien. Den
som har kommit i närmare kontakt med de
valhänta krior våra ynglingar vid läroverken
avfattar tycker nog att det är duktigt gjort av
en fiskarhustru att uttrycka sig på följande
sätt: ”När John höll mig i famn och jag strök
mina händer upp efter hans armar och runt
hans nacke, kunde det hända att jag kände
en liten hård, kall, glatt fläck på den varma
mjuka huden; det var ett fiskfjäll, som torkat
fast. Det hörde också ihop med John.” Det är
duktigt gjort, därför att det är så enkelt sagt,
och vi vet ju höjden av kultur, det är
enkelhet. Den obildade brukar ta till ett mera
krumelurigt uttryckssätt. Och så ett par
anmärkningar i sak. Lika lite som en kvinna
med bestämdhet vet vad en man tänker eller
känner kan en man veta vad en kvinna tänker
eller känner. Han kan inte veta vad hon har för
sig i sin ensamhet. Det får bli gissningar. Yttrar
sig därför en författarinna om en kvinna, har
en man kanske inte rätt att göra invändningar.
Nåväl, på ett ställe talar fiskarflickan Maja
om att hon tog ned den lilla spegeln i sitt rum
och satte den mot en stolsrygg. För första
gången i sitt liv såg hon sig själv, såg hon
sin kropp. ”När jag stod där naken på golvet
blev jag ånyo medveten om min kropp. Mina
händer strök sakta över brösten. Jag kände
hur de hårdnade av beröringen. Så hade John
smekt dem. Huden låg jämn och len över
höfterna. Låren var mjuka och fasta.” Detta
skedde för fyrtio år sedan. Den unga Maja
och hennes John träffas i en bergskreva vid
havet — det är fortfarande fyrtio år sedan,
närmare bestämt sommaren 1904 — och där
ligger de nakna i solen. Jag upprepar: det rör
sig om en fiskarpojke och en fiskarflicka för
fyrtio år sedan. Vad säger våra fiskare själva
om saken? Skulle inte möjligen trettiotalets
frispråkighet inom litteraturen ha spelat
författarinnan ett spratt? Och var det inte någon
som hette D. H. Lawrence?
I Majas liv kommer fyra män eller fem, om
KJERSTIN GÖRANSSON-LJUNGMAN
i arbete på sin prisroman.
man räknar med den stränge, religiöse och
intolerante fadern. Han förskjuter Majas syster,
och då Maja ger sig av i nattens mörker med
sin John för att dela ljuvt och lett med honom
på hans ö, då stryker fadern även henne.
Meningen hade varit att Maja skulle gifta sig
med änkemannen-storbonden Nils Matsson,
som är ungefär så frånstötande som en ung
flicka måste finna en femtioårig, därtill lite
korpulent änkeman. Den fjärde mannen i
hennes liv är en landstormsman vid namn Magnus
som med ett par kamrater kommer till
Säl-bådan att göra vakttjänst. Sälbådan är ön där
Maja och John är bosatta. Under de tre
land-stormsmännens vistelse på Sälbådan är John
på annat håll och tjänar fosterlandet. Magnus
förälskar sig i henne, men hon står stark, hon
vill vara John trogen. Den femte mannen är
fiskaren-smugglaren Andersson som anar att
John och hon har glidit ifrån varandra. Hon
ger sig åt denne Andersson. Men till sist finner
John och hon åter varandra.
Boken är bra. Långa bitar har man glädjen
att se trycksvärtan försvinna och överraska sig
själv med att helt gå upp i varje liten episod
som utspelas på Sälbådan. Det är arbete,
försakelse, svält, vådligt väder, osäker framtid,
745
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
