Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Roberts, Kenneth, Oliver Wiswell; Fast, Howard, I frihetens namn, anmälda av Einar Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
till revolutionens ära, tecknat bakgrund och
förgrundsgestalter, prisat den amerikanska
folkhärens övermänskliga brottning med
motspänstiga naturkrafter, vidriga försörj
nings-förhållanden och vältränade brittiska arméer
och i odödliga typ- och miljöskildringar fört
rebellmentalitetens talan.
Men — det har blivit nästan väl mycket av
det goda, väl mycket glorifiering. Som den
samvetsömme historieberättare Roberts är har
han också reagerat mot sin tidigare ensidighet
och kommit på den goda idén att behjärta det
nu alltför bortglömda stävet ”Audiatur et
altera pars” — även motparten må höras!
Möjligen har läsaren sig bekant att amerikanerna
vid krigets utbrott 1775 var delade i två direkt
fientliga fraktioner: de frihetslängtande
rebellerna och de engelsktrogna lojalisterna, vilka
senare hade mycket svårt att förstå
nödvändigheten av självständighetssträvandena. Oliver
Wiswell, jaghjälten i Roberts’ nya roman, är
en ung lojalist från New England, klok,
välbalanserad och avgjort emot de våldsamma,
delvis ohyggliga pöbelexcesser, varmed de så
kallade frihetssönerna inledde aktionen mot
den brittiska regeringsmakten. Kriget började
ju i trakten av Boston, och Roberts kastar oss
in medias res. I en lysande suggestiv upptakt
hamnar unge Wiswell mitt i de pågående
plundringarna av hemtrakten, räddar med fara
för livet den tjärade och fjädrade
boktryckaren och olycksfågeln Tom Buell från en säker
död och rider med sin skyddsling genom den
brandröda ovädersnatten hem till gården, där
fadern, advokaten Seaton Wiswell, ligger illa
sjuk. Räddningsbragden drar olycka med sig,
rebellernas bösskolvar dundrar snart på
gårdens dörrar, och Wiswells måste hals över
huvud fly till det än så länge säkra Boston,
som behärskas av engelska trupper. Staden
vimlar av lojalistiska flyktingar; själv har
Oliver Wiswell slitits från sin trolovade, den
förtjusande Sally Leighton, som i sin tur
tillhör en grannfamilj med hätsk rebellinställning.
Utvecklingen har sin obevekliga gång. Från ett
fönster i Boston följer Wiswells, Tom Buell
och några andra goda vänner det märkliga
slaget på Bunker Hill utanför staden —
rebellerna, som förskansat sig på höjden,
till-bakaslår blodigt den engelska garnisonens
dumdristigt paradmässiga attacker — en för
övrigt alldeles fascinerande bataljmålning. Oliver
Wiswell och hans numera gode stallbroder
Buell — en motsvarighet till de tidigare
Ro-bertsromanernas festliga storskojare och
fyllbult Cap Huff — blir så snart besvikna på det
engelska befälets passiva, slappa hållning, att
de ger sig av igen. Under färden dör gamle
Wiswell, Oliver och Buell reser efter nya
besvikelser över till England och Frankrike, där
de söker kontakt med inflytelserika politiska
kretsar i syfte att bringa det för dem
meningslösa kriget till ett slut. Ett virrvarr av i och för
sig intressanta och på kornet tagna miljöer
och sammanträffanden följer; men både
läsaren och hjältarna tröttnar på det myckna
pratandet. Engelsmännen är likgiltiga, och kriget
fortskrider mot sin historiska upplösning. Med
verklig lättnad upplever vi slutligen med de
båda huvudfigurerna den blodmustiga
belägringen av fort Nittiosex i Syd-Carolina, ett av
skildringens praktpartier. Och så ingår
fredsåret 83, sårfebern rasar ännu i folkkroppen
och hatet fraktionerna emellan har svårt att
lägga sig, men till sist får ändå Oliver sin
sedan åtta år trofast väntande Sally. Även
skälmen och matvraket Tom Tuell äktar en
krigsbrud, och man kan efter slutad
uthållig-hetsprestation lugnt lägga den väldiga volymen
ad acta. Den hör inte till Roberts’ bästa saker,
det pratas för ymnigt, galleriet av tillfälligt
uppdykande personer är för måttlöst och
detaljarbetet för oformligt. Men man har — utom
ovannämnda goda typer — fått råka en präktig
amerikansk kärngumma som fru Byles,
återsett den fruktansvärde jägarmajoren Robert
Rogers — nu tyvärr som en försupen överste
i engelsk tjänst — och den geniale general
Arnold, hjälten från Quebec, som ledsnat vid
rebellkongressens trakasserier och ställt sig till
britternas förfogande — utan att bli tillbörligt
uppskattad.
Det viktigaste intrycket är emellertid den
brinnande fredsvilja som den gamle batalj
-målaren Kenneth Roberts i denna bok ständigt
klär i energiska paroller. Ett citat må räcka:
”Om jag fick råda skulle jag använda
hästtransportfartyg som fångskepp, och på dem
skulle jag stänga in de mänskliga uslingar som
vågar sätta hjälplösa människors liv och lycka
på spel — politiker som börjar krig och låter
andra, hederliga människor utkämpa dem,
statsmän som inte vill göra slut på krig på
grund av sin eländiga stolthet, statsmän som
6 BLM 1941 IX
753
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
