Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
gensvar hos publiken är ett gott betyg åt
folkandan. Även Frans G. Bengtssons mera
osammansatta skildring av våra förfäders vilda
framfart och karska självsäkerhet kan ju
tänkas ha vädjat till dem som ställt in sig
på "stramare livsföring". Men ingen av dessa
författare skulle så avsevärt ha distanserat
sina konkurrenter om de inte ägt förmågan
att berätta populärt men utan uppgivande
av de konstnärliga kraven. Eyvind Johnsons
"Grupp Krilon", som väl får betecknas som
årets intressantaste svenska roman och som
skådar djupt in i nuets problem, var för
intrikat och utbroderad för att rycka den
stora publiken med sig.
Övriga svenska prosaister i främre ledet
kommo inte med några direkta överraskningar,
men flera, såsom Sven Barthel, Olle Hedberg,
Walter Ljungquist och Thorsten Jonsson, gåvo
av sitt yppersta. Jonssons novellkonst är i klass
med moderna anglosachsiska mästares. Mest
lovordade debutanter voro Peter Nisser och
Ingegerd Stadener, den minst läste troligen
Bernt Eriksson, vars lilla bok "Namnet är
människan" är överhettad men alldeles givet
en diktares.
Lyriken vinner terräng
Avdelningen för poesi upptar 20 nya
diktsamlingar. Lägger man därtill ett par från
i våras blir skörden inte dålig, i synnerhet
som åtminstone hälften därav är sådan att
den tål vid att lagras. Man tycker sig skönja
en livligare kontakt mellan skalderna och
allmänheten, det var nog otacksammare att
vara lyriker bara för en fem år sedan. Den
ökade versläsningen kan också förklara
mängden av antologier och nyeditioner av äldre
dikt. Men i tidningarna är versens utrymme
knappt utmätt och knappare blir det väl.
Hygglig lyrik går inte via veckopressen ut till
folket, däremot anses den fortfarande behövlig
i jultidningarna. Ett så lyriskt begåvat folk
som det svenska borde nästan kunna hålla sig
med en lyrisk specialtidskrift.
Översättningarna
I listan på romaner och noveller i
översättning har den engelskspråkiga litteraturen
alltjämt ett kraftigt övertag. Den från och med
december nästan fullständiga avspärrningen åt
väster har naturligtvis ännu inte kunnat göra
sig märkbar i utgivningen, och förlagen torde
ligga inne med så stora lager av engelsk och
amerikansk litteratur att spärrens verkningar
inte behöva märkas utåt ännu på ett par år,
under förutsättning givetvis att vårt politiska
läge inte undergår någon genomgripande
förändring.
Om man ser till urvalet av
översättningsböcker så visar det en god genomsnittsnivå,
där de verkligt tarvliga alstren äro lika
sällsynta som de konstnärligt verkligt betydande.
Den läsande publiken vill gärna intala sig att
det den läser är god litteratur, men den är
mycket litet fallen för intellektuella äventyr.
Den trivs bäst med habila berättare av typen
Cronin, Forester, Hilton och Spring, men dess
intresse kan också räcka till för ett par mera
litterära och ovanliga böcker, som det står
sensation omkring. Det skedde i fjol med
"Vredens druvor" och i år med McCullers’
"Hjärtat jagar allena", Hemingways spanska
krigsroman och så förstås den kastrerade
"Lady Chatterleys älskare". Däremot var det
väl inte många som trots kritikens bevekande
invitationer gåvo sig i kast med Joachim
Maass’ "Ett testamente", Jacob Paludans
"Jörgen Stein", Howard Fasts "I frihetens namn",
Marcus Goodrichs "Delilah", Willa Cathers
"Sapphira och slavinnan", Arthur Koestlers
"Natt kl. 12 på dagen" och Desmond Hawkins’
"Hök bland sparvar", för att nämna några av
de förnämligaste bland årets utländska
romaner. När det gäller valet av översättningsböcker
ha förläggarna inga skyldigheter att utan tanke
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
