Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Holger Ahlenius: Martin Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
MARTIN KOCH
1
Omständigheterna gjorde, att jag kom att
läsa om Martin Kochs skrifter i det
norrländska sågverksdistrikt, där "Timmerdalen"
utspelas och där 1879 års strejk blev den
svenska arbetarrörelsens upptakt. Även nu
stod man mitt uppe i en kris. Det steg ingen
rök ur fabriksskorstenarna runt fjärden. Inget
vin av sågklingor skar igenom den kalla
vårvinden från ett ännu isbelagt Bottenhav.
Industrisamhällena lågo som döda. Den 1 maj drog
demonstrationståget genom Sundsvalls gator.
De röda fanorna flammade i solen, men några
revolutionära paroller syntes inte till och
kunde inte heller utläsas ur de allvarliga
ansiktena. Textseglens deviser voro hämtade från
biskop Thomas: Frihet är det bästa ting...
Framför tåget buros svenska flaggor av
land-stormsmän i uniform.
Ett stycke historia om mer än sextio år,
vars tidigare skeden Martin Koch skildrat med
så het känsla, stod med ens levande för ens
sinne, ett avrundat och fullbordat kapitel. I
"Timmerdalen" berättar han om den
troskyldiga häpnad och sorg de hårt beträngda
arbetarna erforo, då monarken och de högsta
myndigheterna togo parti emot dem. Då det
först spordes, att kungen skulle ingripa, hade
dessa allmogesöner fattat mod. Landsfadern
MARTIN KOCH: Valda verk I—VII, utg. Thorsten
Jonsson. Bonniers 1941. 4:50 per del.
THORSTEN JONSSON: Martin Koch. Verdandis
småskrifter n :r 438. Bonniers 1941. 1: 25.
själv hade tagit sig an deras rättvisa sak. Han
kände sitt folk. Han skulle få herrarna att ta
reson. Desto bittrare blev besvikelsen, då de
blygsamma kraven möttes med kanonbåtar
och trupper. Det öppnade sig en klyfta
mellan kungens, ämbetsmännens och
herrarnas Sverige och det fattiga, arbetande folkets
Sverige, och under långa år framåt skulle den
klyftan vidgas alltmera. Men i dag, den 1 maj
1941, tycktes den inte längre existera. De
blågula och de röda fanorna fladdrade fredligt
sida om sida. Kronans kommiss fick synas
bland demonstranternas söndagscheviot.
Arbetarrörelsen hade vuxit in i det officiella
Sverige. Under årens lopp hade de påverkat
och förändrat varandra. Trycket utifrån hade
tillkommit.
Men att Sveriges arbetarklass i sin kärna
aldrig varit ett hjälplöst offer för
internationella krafters spel, att den i själva verket varit
kött av det gamla allmogesveriges kött och
ben av dess ben, det framgår med betvingande
klarhet av Martin Kochs produktion och är
inte dess minsta behållning. Som i ett nötskal
illustreras det av episoden i "Timmerdalen":
för den arbetargeneration, som bara stod ett
släktled från jorden, var ännu monarken den
naturlige hjälparen mot herrarna! Först då
arbetarna sågo sig ensamma och utstötta
sökte de sig på allvar till socialismen. Inte
heller var det gudlösa, laglösa sällar som den
gången krävde sin självklara rätt, fast det
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
