Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Parnell och de andra irländska
underhusledamöterna vid en tidpunkt då dessa var
bokstavligt bojkottade av sina engelska kolleger som
en protest mot Sinn Feins terroristiska
verksamhet. Skildringen av sjuttio- och åttiotalens
stora parlamentsdebatter är mästerlig, Winston
S. Churchill besitter verkligen förmågan att
levandegöra alla de stora talare som tjusade
eller skrämde sin samtid.
Utrikespolitiken står mer i skymundan i
denna biografi. Det viktigaste bidraget är väl
lörd Randolph Churchills brev till modern av
den 7 augusti 1893, i vilket han refererar ett
längre förtroligt samtal med Bismarck. Själv
var lörd Randolph Churchill redan då borta
ur det politiska livet och märkt av den
sjukdom som två år senare skulle ända hans
verksamma liv. Mötet mellan den gamle
rikskanslern, även han "i disponibilitet", och den unge
engelske politikern ägde rum i Kissingen, där
de båda sökt bot mot sjukdomen. Det är en
ganska sympatisk bild som här ges av
Bismarck, som tydligen vinner lörd Randolph
Churchills sympati genom ironiska
anmärkningar om Gladstone. Han sade bland annat,
att han skulle vara mycket orolig om "en sådan
man" skulle stå i spetsen för Tyskland. För
övrigt rörde samtalet de tysk-franska
relationerna. Bismarck uttryckte sig mycket
försonligt och talade bland annat om sin höga
uppskattning av Jules Ferry, den framgångsrike
franske kolonialpolitikern.
Det är helt och hållet politikern som står
i förgrunden i denna berömda
levnadsteckning, människan Randolph Churchill får
läsaren i själva verket veta ganska litet om. Men
detta har också varit Winston S. Churchills
avsikt. Det finns en tendens i hans bok,
nämligen att rehabilitera fadern från de
beskyllningar som under hans livstid framställdes
mot honom för principlöshet och krass
opportunism. Modern engelsk historieskrivning har
nog ganska allmänt accepterat Winston S.
Churchills uppfattning, men då boken först
publicerades var man ännu inte så böjd att
överse med lörd Randolph Churchills suveräna
förakt för partiprogram och partidisciplin.
"Alla sina löften", menar Winston S. Churchill,
"uppfyllde han trofast. Regeringen växlade.
Den väldiga maktövervikten i landet övergick
från det ena stora partiet till det andra. Lörd
Randolph Churchill förblev precis densamme.
Han tänkte och sade exakt samma saker om
utrikes- och inrikespolitik, om
försvarsberedskap och utgifter, om Irland, om Egypten,
medan han var minister, som förut. Och han
fortfor att upprepa dem, sedan han för alltid
lämnat regeringen."
Det kan hända att Winston S. Churchill här
pressat kontinuiteten och följdriktigheten i
denne konservative rabulists gärning väl mycket.
Men det hindrar inte att boken om lörd
Randolph Churchill är något vida mer än en gärd
av sonlig pietet. Det är en ovanligt levande bok
om levande människor, och detta trots att det
personliga i regel står i bakgrunden. Och
litterärt sett står den nästan i jämbredd med
Churchills mästerverk, böckerna om
Marlborough och det första världskriget.
Bo Enander
Baltiskt
FRANCIS BALODIS: Våld och frihet.
Översättning av Curt Munthe. Gebers
1941. 5: 50.
I en memoarsamling uppradas vanligen
händelserna utan annat egentligt sammanhang än
berättarens upplevelse av dem. Eftersom man
inte själv hittar på ränningen i sitt öde, kan
det ju vara förlåtligt, om man ibland inte ser
den utan betraktar sitt levnadslopp från
anekdotisk, situationsintressant synvinkel.
I förre lettiske riksantikvarien Francis
Balodis’ memoarbok "Våld och frihet" saknas inte
anekdotiskt inslag men framför allt inte en röd
tråd. Det beror på att författarens liv formats
under alldeles särskilda förutsättningar: i de
nationella lettiska frihetssträvandenas tecken.
Genom boken går som ett klart tema, en stark
underton författarens patriotism. Balodis
tillhör den lettiska generation, som upplevde de
bildbaraste åren under det hårda
russifice-ringstrycket kring sekelskiftet. Detta härdade
nationalkänslan och underblåste rysshatet.
Det Ryssland, som Balodis skildrar i sin
bok, företräder våldet och barbariet. Så har
han lärt känna det under sin ungdom och så
manifesterade det sig ständigt för honom:
i polis- och kosackvälde, råhet, förfall, elände.
"Västeuropéens största fel i bedömandet av
Ryssland är", säger Balodis, "att han bildar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
