Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
utföras och som professorn själv inte har tid
att befatta sig med. Den som inte nöjer sig
med sådant knåpgöra utan vill nå upp till en
överblick över de stora linjerna får göra det
på egen hand. Undervisningen går ut på att
lära de studerande det vetenskapliga
hantverket, inte att uppamma och fostra kärleken
till diktkonsten.
Att situationen är ungefär denna inte bara
inom litteraturhistorien utan även inom
konsthistorien torde inte förnekas ens på lärarsidan.
I ett svar till licentiat Zetterholm medgav
professor Olle Holmberg att kritiken till sjuttiofem
procent var befogad. Men är inte det litet för
mycket? Professor Holmberg lyckades
knappast övertyga om att den stora felprocenten
är betingad av den mänskliga skröpligheten.
Ett bättre sakernas tillstånd skulle nog kunna
tänkas, även om dess förverkligande stöter på
stora praktiska svårigheter. Man efterlyser
framför allt universitetslärare som inte behöva
splittra sin uppmärksamhet mellan å ena sidan
sina egna forskningar, å andra sidan
undervisningen. Forskarna skulle få slippa undan
med att göra sina resultat tillgängliga i
föreläsningar medan övningarna och
kursinläsningen borde överlåtas på speciella lärare, som
kunde börja från grunden med varje ny
årsklass och mera individuellt engagera sig för
eleverna. En dylik tjänande syssla behövde inte
bli otacksam; samtidigt som därigenom ett
tidsödande rutinarbete avlyftes från de
originella forskarbegåvningarna skulle massor av
ung entusiasm som med det nuvarande systemet
stoppas upp bli tagen till vara och ledd in i ett
förnuftigt planerat system av kanaler.
"Naturen slösar med frön, men den slösar också
med vetenskapsmän och vetenskapligt arbete",
skriver Olle Holmberg. "Endast få frön slår
rot och blir träd som bär frukt; endast få
vetenskapliga arbeten är i någon mening av
ordet fruktbärande." Våra studenter torde
dock inte ha vare sig lust eller råd att accep-
tera en dylik determinism. En begåvnings
grobarhet kan sättas på för hårda prov, och
grödan behöver inte bli sämre för att
högskolorna pröva möjligheten av att rationalisera
sitt system.
Kar de Mumma
är en självständigt tänkande kåsör som under
årens lopp givit sin publik många beska och
hälsosamma piller att svälja. Men någon gång
kan han finna det bekvämare att göra
gemensam sak med den dumdryga vulgäropinionen.
Häromdagen var det de så kallade
proletärförfattarna som fingo sig en försenad känga.
I en bisarr lundensisk diktsamling, där
tongångar från Falstaff Fakir förmälts med
peko-ralistisk yra, hade han hittat en passus av
gåtfull innebörd som han citerade som
utgångspunkt för följande betraktelse: "Nåja,
det var väl inte så många år sedan det slags
litteratur fick högsta beröm. Ett gäng
proletärskalder, som författade om smutsiga
trappuppgångar, nedhasade strumpor, skamliga
sjukdomar, väggohyra och cigarrettfimpar,
betraktades som litterära genier och numera undrar
man bara vart de tagit vägen." Det kan väl
inte gärna vara några andra än "de fem
unga", alltså Lundkvist, Martinson, Sandgren,
Kjellgren och Asklund, jämte Eyvind
Johnson, Jan Fridegård, Rudolf Värnlund och Ivar
Lo-Johansson som här åsyftas, ty något annat
"gäng proletärskalder" som gjort romaner
och vers om storstadens bittra och sjaskiga
skumtillvaro känner man inte till. Det är
alltså dessa författare som Kar de Mumma
undrar vart de tagit vägen. Å jo, tack, de ha
det ganska bra, ty även om de inte alla kommit
in i taxeringskalendern så ha de dock haft
tillfredsställelsen att se sin diktning accepterad
som god och delvis banbrytande litteratur av
alla dem vilkas åsikter äro värda att lägga på
minnet. Det har tagit sin tid, ty tvärtemot att
från början ha blivit hälsade som genier ha
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
