Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Erik Blomberg: Natten. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BLOMBERG
NATTEN
Natt, som sjunker över jorden
och vid träden sakta rör,
kan du ge en främling vila
som hos ingen hemma hör?
Jag har vandrat genom dagar,
bländad av mitt armods ljus,
jag är den, som ljuset jagar,
tiggande, från hus till hus.
Ingen miskund mer mig hyser,
blott av hunger är jag närd,
i min ensamhet jag fryser,
av min egen eld förtärd.
Slut dig kring mig milda mörker,
som en moders varma liv,
åt den trötte intill döden
som en moder värme giv.
Låt mig sjunka i ditt sköte,
mörker, som jag föddes av,
blint som om en famn sig slöte
till min dunkla ursprungs hav.
Inför livet, inför döden
vill jag böja mina knän,
jag vill plåna ut min ångest
och åt djupet ge mig hän.
Låt min själ för alltid dödas
i en smärta utan namn,
eller — låt mig åter födas,
moder, i din mörka famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
