Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Tore Zetterholm: Den nya romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORE ZETTERHOLM
Men morgonen därpå, när man går till
arbetet med halsbränna och huvudvärk, tycks
ens syn ha blivit förvänd:
mjölkstänk, spottblaskor, hopknycklade
spårvagnskvitton, skrangliga ledstänger,
nerklottrade väggar ...
Hyresgästerna äro hyggligt, anständigt
småfolk. En del ha det väl litet bättre, andra litet
sämre. Babbitt står det på en dörrskylt i tredje
våningen. Den karln har råd att hålla sig med
både bil och checkbok. Pinneberg och Salavin
på nedre botten få däremot hanka sig fram
genom att skriva på varandras växlar.
Ointressanta äro de inte dessa människor,
möjligtvis en smula tråkiga. Säkert kan man
få ut mycket värdefullt av umgänget med dem,
framför allt kanske under de tider de ha det
svårt. Om Gud och djävulen och de högre
tingen vilja de ogärna resonera. Det okända
och det excentriska skrämmer dem. De äro
dåliga sagoberättare och ha föga smak för
äventyr. Hyreskasernens skarpkantade
verklighet och deras egen jäktade tillvaro ge dem
övernog av huvudbry och sinnesrörelse.
Erotiska och ekonomiska vinglerier ge färg och
spänning åt det vardagsgrå.
Med andra ord ...
Det skede, som gått, har som mest
representativa namn författare som Sinclair Lewis,
Fallada, Remarque, Aldous Huxley, Duhamel,
Andersen Nexø, James Joyce, D. H. Lawrence.
Vill man öka ut listan med några svenska
diktare kan man nämna Lundkvist, Lo-Johansson,
Hammenhög, Moberg, Hedberg, Martinson,
Fridegård, Värnlund. I sina väsentliga drag
är det alltså en naturalistisk, tendentiös, socialt
inriktad litteratur. Den har lämnat utrymme
åt formexperiment och pioniärkynne, och den
konkreta verkligheten, tingvärlden, stoffet har
dominerat. Saga, äventyr, tradition, de
irrationella värdena ha däremot negligerats.
Granskar man dagens best-sellerlista eller
innehållet i en ordinär bokcirkel under de
senaste åren, råkar man på helt andra namn
än de nyss uppräknade — Margaret Mitchell,
Kenneth Roberts, Joan Grant, Gwen Bristow,
Cloete, Forester, Allen etc.
Det är ofrånkomligt, att en förskjutning ägt
rum, åtminstone i fråga om publiksmaken.
"Borta med vinden" och "Jag var Egyptens
drottning" är litteratur av annat slag och
annan syftning än "Babbitt" och "Hur skall
det gå med Pinnebergs?". Denna förskjutning
kan, enligt min mening, bäst karakteriseras
som naturalismens kris och en ny romantiks
genombrott. (Med bibehållande av dessa båda
termers litteraturhistoriskt någorlunda
vedertagna betydelse.)
Sjörövarskepp, som föra dödskalleflaggan,
prärieskonare med emigranter, som slåss mot
rödskinn och banditer, sydstatsrancher med
cowboys och undersköna arvtagerskor;
egyptiska kejsarinnor och blotande
vikingahövdingar; medeltidsborgar, där spöken grassera
och varulvar gå på jakt; renässanshov med
kardinalintriger och giftmord och förrymda
nunnor — sådan är den allra modernaste
litteraturens rekvisita.
Fjärran, exotiska länder och forna tider äro
åter vallfartsorter för diktarfantasien.
Historiska romaner och romantiserade biografier
översvämma bokmarknaden. Claudius, Nero,
Belisarius, Lionardo da Vinci, Rabelais, Galilei,
Napoleon, Döbeln, lörd Melbourne —
läse-cirklarnas publik bör vara slängd i historia
vid det här laget.
Det kan tyckas, som om detta endast vore
utanverk och dekorationer. Det behövs mer
än ett ombyte av miljö och rekvisita, för att
man skall kunna tala om en ny romantik. En
statare är en statare, även om han drar på sig
en maskeradkostym. Och gangsterbiografier
bli inte mer romantiska för att de flyttas från
Chicagos bakgator till sjörövarskutor i
Karibiska sjön.
Så enkelt är det emellertid inte. Det är inte
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
