Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Gunhild Bergh: Brev från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNHILD BERGH
dock fortfarande förbli. Cerio står påfallande
ensam. Han har för övrigt varken de
stilistiska eller övriga ambitioner som en Cardarelli
eller en Baldini. Han skriver vårdslöst, till
synes bara för sitt eget nöjes skull. Eller för
att ge utlopp åt en outrotlig lust att satirisera
sin omgivning. Åtskilligt han publicerat är just
direkt porträttsatir. På samma gång är Cerio
en lärd historiker. Han har skrivit ett stort
arbete om sextonhundratalets Capri som av
officiellt lärda fått högt betyg. Och han är
en lidelsefull dyrkare såväl av Capri som av
Neapel.
Det är sannerligen ej lätt att i få ord
karakterisera Cerio. Ibland, som i "Aria di Capri"
och "Manicomio tascabile" ledes han av en
medveten och klart uttalad önskan att göra
slut på de många "falska legender" som
cirkulera om såväl människor som ting på Capri.
Det är ur den synpunkten han skrivit en,
delvis orättfärdigt hårdhänt, satir över en
annan Capriskildrare, nämligen ägaren till San
Michele. Dessemellan tycks han uteslutande
vara upptagen av att skildra ett äktenskaps
vanskligheter — som i "Conserve e affini"
eller sin till dato sista roman, "Il miracolo
del baccalà" — och gör det kunnigt och roligt.
Men rätt som det är, står det klart för läsaren
att de där omaka makarna alls ej äro
huvudämnet. Det är den napolitanska religiositeten
som är huvudföremålet för Cerios kunniga och
kvicka analys. "Conserve e affini", som är en
av de mest underhållande böckerna på modernt
italienskt språk, är sålunda i själva verket ett
sprudlande och dock i grunden deltagande
skämt med napolitanarens djupt rotade kärlek
till La Madonna misericordia. Och romanen
om hur kabeljon — "ännu en främmande
härskare som kommer över haven" — erövrar
Neapel är först och sist också den en endast
skenbart respektlös satir över vissa dogmer
och dessas tillämpning i praktiken. Även Cerio
är alltså, med andra ord, ute för att lära andra
bättre förstå och därmed tycka bättre om vad
han själv älskar över allting annat.
Detsamma kan, all ofantlig skillnad till trots,
sägas om Pascakella och hans sonettcykel
"Storia Nostra", som nu efter fyrtiofem års
arbete framlagts av Accademia d’Italia på
första årsdagen av diktarens död. Det var
1886 Pascarella vann sin första framgång med
de tjugufem sonetter om bröderna Cairolis
försök att rycka Rom från påven, som bära
titeln "Villa Gloria", och som orsakade
Car-duccis hänförda omdöme:
"Att skildra hjältemodet hos de italienare
som låtit sitt liv för fosterlandet men göra
det ur folkets egen synpunkt och på
dialekt-poesi, det har hitintills ingen tänkt på, ingen
trott vara möjligt. Jag är glad över att
försöket lyckats och att den som gjorde det är
en romare."
1894 fullbordade Pascarella sitt mästerverk
Amerikas upptäckt, femtio sonetter som handla
om hur Columbus upptäckte nya världen.
Året därpå började han den mycket större
grupp sonetter som, fortfarande på romersk
dialekt, skulle skildra ej längre enbart en
lösryckt episod, utan "Storia Nostra", hela Roms
historia. För trettio år sedan, den sjunde juni
1911, läste diktaren några prov därav på en
romersk teater inför en överentusiastisk publik
med Italiens kungapar i spetsen. Därefter blev
det småningom tyst om "Storia Nostra". Man
visste att Pascarella skrev och skrev om och
skrev om igen. Man visste också att han, döv
och människoskygg, inte tyckte om nyfikna
frågor. Nu, sedan Pascarella gått bort, har
den akademi vari han var medlem, samlat 267
sonetter, som i (vad man anser) färdigt skick
hittats bland hans kvarlåtenskap, till en volym
som efter Ricciotti och Bacchelli varit den
största bokhandelsframgången detta år.
Trehundrafemtio sonetter var den gräns
Pascarella själv uppsatt. "Storia Nostra" är
alltså ej avslutad. I själva verket sönderfaller
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
