Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Gunhild Bergh: Brev från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN ROM
vad som nu publicerats i två stora
brottstycken : det ena behandlar antik och medeltid,
det andra tiden från Napoleon till Garibaldi
vid Mentana. Även ur annan synpunkt äro de
två grupperna olika. I den förra råder tonen
från Amerikas upptäckt, det vill säga det är
mannen av folket, närmare bestämt en
trasteve-rinare som "läst historien" och "hört vad alla
hört" och på grundval därav berättar om
Romulus och Remus, om kejsare och om
härtåg och fientliga barbarer. I den senare är det,
som i "Villa Gloria", "en som själv var med"
som ger en krönika över hur Italien kämpar
sig fram till enhet. Det har tydligen varit
Pascarellas avsikt att även här låta sin
trasteve-rinske talesman föra ordet, men ofta är det
diktaren själv som träder fram, han hade ju
på sätt och vis också han "varit med", ty hans
far befann sig bland de frivilliga i den lilla
romerska här som 1848 gav sig i väg för att
förena sig med Carlo Albertos trupper. Och
de upplevelserna hade åter och åter igen
berättats för sonen.
Att detta postuma, aldrig avslutade diktverk
är ojämnt faller av sig självt. Svagast är
avgjort första delen, där anakronismerna och
exemplifikationerna ofta äro för medvetet
groteska och tonen överhuvud blir ansträngd.
Man märker Pascarellas egen lättnad när han
plötsligt, med ett hopp över flera sekler,
förklarar: "Och nu, mina vänner, hittills har vi
talat om historia", det vill säga "om vad som
förtalts men vad jag själv ej sett", nu
"kommer vi till någonting som jag varken hört från
andra eller läst, år 48 var det jag som själv
var med". Från och med den sonetten blir det
annan fart och glans, komiken blir ej längre
sökt, vreden och värmen ha samma glöd. Som
helhet hävdar sig denna egenartade skildring
av Risorgimento gott vid sidan av Pascarellas
ovannämnda tvenne största skapelser: "Villa
Gloria" och "La scoperta dell’America". Den
senare säljes ännu på Roms gator av
försäljare som inte ha någon annan vara att
utropa än "La scoperta": "Vänner, hören I, La
scoperta..." Och dagligdags finner man i
muntligt tal som i tidningarnas spalter citat
och häntydningar på denna dikt, som varje
romare kan utantill. "Storia Nostra" har
begynt att på samma sätt bli allas egendom.
Verser därur brukas redan som ordspråk. Och
delar därav, som exempelvis den
utomordentliga sonetten som skildrar Mazzinis insats
i form av en soluppgång upplevd av en som
gått vilse på den öde romerska campagnan,
deklameras på Roms osterior. Det är den slags
framgång den brinnande patrioten Pascarella
själv bäst skulle uppskattat.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
