Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Gunnar Brandell: Svenskt forum 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKT FORUM 1941
bok finns inga övergångar, och aldrig lyckas
någon av de debatterande modifiera hållningen
hos en annan; de spelar alla sin roll ut i
yttersta konsekvenser. När Rütger Essén först
lika vältaligt försvarar dödsstraffet ur aktuella
blodtörstiga synpunkter som han senare
fördömer det ur den gammalliberalt humanitära
ståndpunkten, så ger han därmed inte uttryck
åt någon sorts upphöjd rättvisa; han undviker
bara att ta ställning. Rütger Essén lägger med
samma lätthet ut texten för den mest
ohämmade individualism som för det kollektiva
för-sjunkandets religion; han lever sig lika
behändigt in i svensk middagspatriotism som i
internationalistisk flyttfågelsstämning. Han lägger
fram alla argument och motargument i frågan
om rashygienen, tolkar officiell
statskyrkoreligion och hartmannsk satanism. Han är
verkligen mångsidig och opartisk. Men
diskussionen i "Den svenska idyllen" blir mycket litet
sokratisk. Essén har sin lust i förnuftets
svaldans i rymden men tror knappast på dess
allvar och betydelse; där går en viktig gräns.
«
Herbert Tingsten är också en debattör av
rang, ofta mera debattör än filosof, och de
viga utfall med vilka han brukar sätta en
motståndare ur sadeln hör väl inte alltid hemma
inom den sokratiska ironiens råmärken. Hans
grepp kan bli alltför raska; då skjuter han en
hel ideologi i sänk med en enda välsvarvad
projektil. Man litar inte riktigt på alla
resonemang i "Idékritik", till exempel då författaren
utan vidare förklarar den höga
självmordsfrekvensen bland militärerna som en funktion
av att de har vapnen inom räckhåll. Det är
mycket välfunnet, och de flesta kommer att
finna det välgörande fritt från psykologisk
metafysik; förmodligen är det ändå inte
hela sanningen. Tingsten följer understundom
samma principer som skolbarnen vid
provräkningar: identifierar enkelhet med riktighet
och misstror alla decimaler. På samma sätt
slående, briljant som argument men
ofullständig som utredning är uppsatsen om
national-karaktärerna, där Tingsten med några välvalda
citat ur nationella självkarakteristiker drar ett
streck över alla dylika grumliga funderingar.
Låt vara att en tysk, en fransman, en svensk
och en dansk har skådat ungefär samma
egenskaper i var sitt folks innersta, låt vara också
att den nationella självkarakteristiken ofta
följer skrytets lagar; det är inte därför sagt,
att nationella särdrag överhuvud inte existerar
eller inte kan definieras. Kanske blir det
nödvändigt att räkna med annat än hela tal.
Men det finns andra frågor, som Tingsten
ger mindre gordiska lösningar. En hel liten
avhandling ägnas spörsmålet om de politiska
ideologiernas förhållande till verkligheten, och
här är det inte längre fråga om debattinlägg
utan om verklig idékritik. Tingsten är expert
på cyniska maktläror med människoförakt och
bristande vilja till meddelelse i bakgrunden.
Men efter att ha vridit på problemet länge och
väl kommer han fram till en slutsats som
i samma mån strider mot Hägerströms, Sorels
och förmodligen också Esséns uppfattning.
I ideologierna, säger han, spelar
"verklighetsomdömena huvudrollen. I de mest skilda
ideologier kunna värderingarna — vilka i regel
äro ytterligt allmänt angivna — vara
ens-artade; det är uppfattningen av verkligheten
som ger ideologien dess särprägel."
Följaktligen är det ingen smaksak vilken åskådning
man ansluter sig till, utan en omdömessak,
ingen klyfta mellan den ena människans tro
och den andras, ingen omöjlighet att diskutera
om rätt och orätt, sant och falskt.
Rationaliteten får sin återupprättelse. Diskussionen är
möjlig.
I Ingemar Hedenius’ "Om rätt och moral"
märker man likaså, hur frågan om
värderingarna — blött och stött under många upp-
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
