Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
svarsstriden står Sten Selander i främsta ledet
— på den plats som i gångna tider tillkom
fältherren. Att Svenska Naturskyddsföreningens
ordförande både är naturvetare-naturkännare
och diktare är väl en av betingelserna härför.
Den konstellationen gör, att hans
kärleksförklaring till svensk natur och svenskt landskap
ger både diktens och den djupa kunskapens
inlevelse. Att läsaren inte bara får höra hur
Mary Morrison är skön och mycket älskad, men
också får grepp om hennes personliga charm,
känna hur hon ser ut och beter sig i olika
lynneslägen, och vilka orsaker som ligger
bakom.
Kärlek till svensk natur och svensk odling,
vilket är: till svenskt landskap. Ty naturen är
vildmark, orörd av människor, endast längst
upp i några avlägsna lappmarksområden —
också dit kommer läsaren, i en praktfull
prosahymn till Tarradalen. Överallt annars, men
mest i Syd- och Mellansveriges gamla
kulturbygder, är landskapet en följd av samlivet
mellan naturen och människan. Ett samliv där
människan förvisso alltid krävt sitt, men ändå
gått in i naturrytmen — en harmonisk balans,
som åstadkommit sådana paradisresultat som
de nu försvunna lövängarna.
Det är främst till kulturlandskapet Selander
leder resan. Den här gången är det framför
allt sydöstra Skåne och Öland — fast bokens
preludium är uppländskt, mälardalskt, och
dess postludium norrländskt. Två säregna
naturprovinser som har gemensamt kontrasten
mellan blommande lövskog och solstekta
hedmarker. Sandhammaren och ölandsalvaret i
flimrande sommarglöd, eller rytande
ovädersödslighet. Rördrommens urtidsrop i den skånska
fågelsjön — eller det öländska Österskogs
lövskogsorgie. Det är helhetsförnimmelsen i
landskapsupplevelsen, och samtidigt en frodig
detalj glädje och detaljkunskap — botanisk och
zoologisk — som ger den sällsynta känslan av
en människa som både ser skogen och de
enskilda träden — och känner dem, ut till de
finaste grenspetsarna.
Kapitlet "Två kvadratmeter mark" — en
sandfläck i en solvärmd grässluttning, där
insekter i hundratals arter vimlar över, på
och under markytan, i en kosmopolitisk
stekel-stad — är ett gott exempel på hur högt
detaljskildringen kan nå.
Både i Skåne och på Öland följer Selander
Linnés resvägar — vilket ger det osökta
kulturperspektiv, den tidsdimension, som
fulländar bilden. Det är ett perspektiv som vi alla
behöver: de olika landskapstyperna som
känsliga livsformer, som vi nu hastigt förändrar,
utarmar, förfular, förintar, ofta oåterkalleligt.
Öland och Gotland är ett gott stycke på väg
mot ökenstadiet — genom lövskogshygge och
hänsynslösa utdikningar, som sänkt
grundvattnet och gör luften torrare. Likväl beviljas
alltjämt statsmedel till sådana direkt skadliga
sänkningsföretag. Där borde krisrevisionen slå
ned!
Till plikten att av all förmåga söka ge våra
barn i arv ett politiskt fritt land borde höra
plikten att söka bevara det landets skönhet
och glädjekällor. "Kärlek till fosterjorden" bör
inte fattas enbart bildligt. Kärlek till den
svenska marken och dess liv saknar inte
sammanhang med den beredskap vars mål är
frihetens försvar. På det avsnittet av
hemmafronten har Selander här givit vad man skulle
vara frestad att kalla en "utmärkt
beredskaps-bok" — om det inte vore ett för tråkigt namn
på en rolig bok. Gunnar Beskow
Samlade dikter
ERIK LINDORM: Dikter. Bonniers 1941.
7:50.
HARRIET LÖWENHJELM: Dikter. Norstedts
1941. 8: 50.
Om Erik Lindorm var en "stor" skald
lämnas åt de kritiker, som inneha Den
Absoluta Mätstickan, att avgöra. Lyrik kan i varje
fall inte bedömas som vare sig sprinterlopp
eller höjdhoppning, fastän tendensen att lägga
en sådan måttstock på den gunås förefinns.
Om alltså Erik Lindorm var "stor" skald eller
inte; om han möjligen var större än poeten
den eller den, vet recensenten med bestämdhet
inte. Kanske kan det vara till fyllest att nu
då allt vad han åstadkom som lyriker
föreligger i en enda och mycket vacker volym
konstatera, att han var en fin, ursprunglig och
originell poet som fann säregna och gripande
tonfall, då han besjöng vardagsmänniskans
öde och fångade dagrarna kring de stock-
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
