Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tycks honom likna den allegoriska figuren
Barmhärtighet hos Bunyan. I sin svartsjuka
försöker Sapphira ställa till olycka för flickan,
men mjölnaren och hans dotter hjälper henne
att fly, och i bokens slutkapitel återfinner vi
slavinnan som en lycklig och rikt utvecklad
kvinna med mognad värdighet över sin
intagande person. Det gamla husbondfolket är
då längesedan borta och slavkriget har härjat.
Willa Cather är en mästare i den knappa,
kärva antydningens konst, och anmälaren
bekänner sig ha en stor förkärlek för böcker som
lämnar något övrigt för läsarens meditativa
förmögenheter. Sådant stärker, medan det
mångordiga tröttar och drar ned. Det är inte
så mycket man får veta om mjölnaren och
hans hustru, men efter slutad läsning tycker
man sig se både dem och berglandskapet i ett
klart perspektiv. Colbert och hans dotter kan
inte underlåta att säga sig att Sapphira visar
prov på både grymma och härsklystna drag,
men det är också något ståtligt med henne.
"Han hade aldrig förstått sin hustru särskilt
väl", heter det om mjölnaren, "men han hade
alltid varit stolt över henne... Sedan hon
blivit gammal och sjuk strök hon aldrig flagg,
inte ens nu, då hon visste, att slutet inte var
långt borta. Han hade sett starka män bäva
och jämra sig, när döden nalkades. Själv
fruktade han för den. Men där han nu satt lutad
mot hennes stol med ansiktet gömt visste han
hur det skulle bli med henne. Hon skulle göra
sin död lätt för alla, därför att hon skulle möta
den med en behärskning, som han ibland kallat
hjärtlöshet men som nu syntes honom vara
styrka."
En distingerad författare är Willa Cather —
hennes konst har på en gång rummets
intimitet och något av präriens vidd och storhet.
Margit Abenius
Upton Sinclairs jätteroman
UPTON SINCLAIR: De sådde vind ...
Översättning av Arne Holmström.
Holmströms 1941. 17:—.
Upton Sinclair har nu i trettiofem år varit
flitigt verksam som författare av
samhällskritiska traktater i romanform. Han har säkert
avsevärda sociologiska förtjänster, men någon
romanförfattare av rang har han aldrig blivit.
Det står nog fast även efter hans senaste,
största och litterärt kanske mest ambitiösa
verk, en väldig samtidskrönika och
händelse-kavalkad med en vapenfabrikants son i
centrum (två massiva volymer utkomna i
Amerika och en tredje bebådad). Sinclairs
närmaste föregångare i detta fall är tydligen Dos
Passos med trilogien "U. S. A.", som han
uttalat sin beundran för och nu lockats att på
sitt sätt göra efter, i förstorad skala. En något
avlägsnare förebild har kanske varit Jules
Romains’ stora romanserie. Att han är de båda
föregångarna klart underlägsen som konstnär,
om än inte som social kompilator, kan det väl
bara råda en mening om.
Den här översatta första volymen ("World’s
End") har ganska utförligt behandlats i BLM
av Norbert Guterman, varför jag kan
inskränka mig till några kompletterande kritiska
synpunkter. Skildringen tilldrar sig
huvudsakligen i Europa strax före, under och efter
förra världskriget, med tyngdpunkten förlagd
till fredskongressens Paris. Hjälte och
sammanhållande person är ynglingen Lanny Budd,
som på bokens 800 sidor förflyttas från
sorglösa pojkdagar vid Azurkusten till en
stor-politiskt innehållsrik befattning vid den
amerikanska fredsdelegationen på Hotel Crillon.
Vad man främst lägger märke till är som
vanligt hos Sinclair ett drag av inverterad
societets- och familjeroman, med konventionell
människoskildring och söndagsskolemässig
psykologi. Utan tvivel har han denna gång särskilt
bemödat sig att individualisera sina personer
och inte bara göra dem till typiska miljö- och
klassprodukter, men hur det är verkar också
de avsett originella dragen gärna gjorda efter
schablon.
Det går till exempel märkvärdigt lätt för
Lanny Budd att övervinna svartsjukan mot sin
vackra unga moders älskare bara genom ett
enda samtal med en psykoanalytiker. Hans
bundenhet vid den då och då uppdykande
fadern är däremot otroligt stark, han
underordnar sig fadern med en menlöshet som står
i avgjord motsättning till hans i övrigt
självständiga typ, han låter av faderns varnande
brev avhålla sig från att ta parti mot Tyskland
under alla de påfrestande krigsåren i sitt
egentliga hemland Frankrike, och slutligen undgår
han att komma i konflikt med faderns reaktio-
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
