Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
nära vapenhandlarfanatism även sedan han
själv engagerat sig livsfarligt i den radikala
oppositionen. Det är uppenbarligen sin egen
dröm om den idealiske sonen som Sinclair
hängivit sig åt (ledd kanske även av sin instinkt
för vad en sentimental publik vill ha).
Naturligtvis gör han också, genom en enkel
identifieringsakt, den vakne, tidsmedvetne och
radikalt lagde ynglingen till efterblivet konservativ
i konstnärliga och litterära frågor. Och när
han ska framföra ett målargeni beskriver han
ofelbart hans tavlor som typiska
adertonhundra-talsmässiga epigonprodukter. Den
revolutionäre Upton Sinclair är helt enkelt i mycket
en gammaldags idealistisk puritan med
hämningar, envisa fördomar och konservativ smak.
Som miljöskildrare når han högre och målar
denna gång en hel rad fresker av stor bredd
och detaljrikedom: från Rivieran, grekiska
arkipelagen, Paris, London, New England. Men
intrycket är mera allmänt överväldigande än
verkligt suggestivt och konstnärligt speciellt.
Sinclair berättar och redogör ledigt, ordrikt
flytande och humörfriskt, med en viss
mänsklig, för att inte också säga kalifornisk
frodighet och med mycket vetande om saker och
ting. Han har bestämt aldrig varit vitalare än
i denna bok, skriven vid sextio års ålder.
Det socialkritiska inslaget i boken är
genomgående tilltalande och utan mera störande
överdrifter. Sinclairs uppfattning verkar oftast
klok, rättvis och mänsklig. Möjligen kunde
hans syn på det tyska problemet tåla att något
revideras i den senaste våldsamma belysningen
av nazismen. Den för några år sedan på sina
håll ivrigt förfäktade åsikten att
vapenfabrikanterna och oljebolagen var upphovet till alla
krig har kanske även haft en anhängare i
Sinclair, men här visar han sig ha sinne för att
saken är ytterligt komplicerad. Sin gamla roll
som kunnig och orädd avslöjare av
motsägelserna, intrigerna och alla de brottsliga
galenskaperna under de officiella
samhällsfunktionernas täckmantel fullföljer han alltjämt med
glans. Han drar sig heller inte för att liksom
Dos Passos och Romains införa autentiska
personer i romanen, Zaharoff, Wilson, Clemenceau
och många andra, men han har avstått från
att göra några verkliga porträtt av dem.
Vad man slutligen bryr sig mest om i den
stora, myllrande romanen är den utförliga och
intensiva redogörelsen för fredskonferensen:
en sant apokalyptisk bild av lössläppts lidelser,
förblindande girighet och famlande
hjälplöshet. Där framträder på ett utmärkt sätt
Sinclairs osparda studiemöda och skicklighet som
kompilator, hans talang att livfullt genomlysa
en mängd verklighetsmaterial och hopade
fakta. Det är på sätt och vis skada att man
inte kan läsa denna framställning separat,
oberoende av romanformen.
Översättaren förefaller ha gjort ett gott
arbete, bortsett från enstaka mindre misstag.
Artur Lundkvist
Minnen från hemmet och skolan
AXEL L. ROMDAHL: Som jag minns det.
Medéns 1941. 7:50.
I ett tidigare nummer av BLM ha ett par
recensenter en smula retoriskt framkastat
frågan, hur memoarer böra skrivas. Naturligtvis
kan man inte uppställa annat än högst
allmänna regler för något så individuellt som
en minnesbok om personliga upplevelser, men
om någon till äventyrs skulle umgås med
planer på att författa sina memoarer, vill
anmälaren varmt rekommendera professor
Romdahls bok som mönster. Den kommer utan
tvivel bra nära idealet. Dispositionen är klar
och redig och vittnar om den tränade
vetenskaps- och museimannens förmåga att lägga
upp materialet överskådligt. I företalet
berättar författaren, hur glad han blev, när han
funnit titeln "Som jag minns det". "Den
uttrycker just vad jag avser med dessa
anteckningar: att ge en skildring av tingen sådana
de fastnat i min hågkomst, icke en saklig
redogörelse vars enskildheter jag verifierat i tryckta
och otryckta källor." Den metoden är
säkerligen inte användbar för vem som helst, men
tydligen har den passat professor Romdahl
mycket bra. Den har gett honom fria händer
att berätta utan att alltför mycket fästa sig vid
data och detaljer. Ändå finns det tillräckligt
många fasta punkter, för att läsaren inte ska
behöva känna sig desorienterad i det krono-
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
