Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
"Den kolorerade faran"
I det stora varuhuset kan man köpa alla
slags varor i alla slags kvaliteter och till alla
slags priser. Rörelsen är baserad på denna
allsidiga sortering. En köpare med höga anspråk
på kvalitet, med förfinad smak och ekonomiska
möjligheter att tillfredsställa sina behov finner
där vad han söker likaväl som den mindre
bemedlade och den i fråga om smak osäkrare.
Individuellt utformade hantverks- och
konstprodukter ligga sida vid sida om
dussinfabrikat och krimskrams. En billig
standardvara behöver visserligen inte vara sämre och
fulare än ett dyrbart handarbete, men den
outvecklade smaken dras ofta till det estetiskt
billiga och braskande. Försäljaren, som får
förutsättas ha en mera tränad blick för den
estetiska kvaliteten, gör vad han kan för att
vägleda köparen till det värdefullare; i varje
fall har han inte något intresse av att prångla
ut det haltlösa på bekostnad av det gedigna.
Varuhusets inköpare prövar sig fram i samma
riktning, men han kan inte ensam vrida
allmänhetens smak i den riktning han önskar.
Om han inte skall ruinera sitt företag måste
han ta hänsyn både till allmänhetens önskemål
och till de smak- och kvalitetsuppfostrande
strävanden som sådana organisationer som till
exempel Svenska Slöjdföreningen företräda.
Han kan inte plötsligt en dag säga att från
och med nu vägrar jag att ta befattning med
andra varor än dem som jag personligen finner
smakfulla och ändamålsenliga. Ty så länge
dessa varor produceras och göras tillgängliga
på andra håll blir följden för hans eget
företags vidkommande blott den att det utmanöv-
reras i konkurrensen och till slut inte får
möjlighet att saluföra några varor alls. Vore
nu detta en katastrof som på minsta sätt
anginge annat än ägaren och de anställda?
Ja, kanske, ty det stora varuhuset hade just
genom sin mångsidighet och sina resurser
andra möjligheter än mera specialiserade
företag att på bred front verka för smak- och
kvalitetsförbättring.
Ett stort bokförlag kan i viss mån jämföras
med ett stort varuhus. Endast i viss mån,
eftersom det handlar med andliga varor. Dess
marknad är läslusten i landet. Man kan inte
begära att ett stort bok- och tidskriftsföretag
skall vara inriktat på att tillfredsställa blott
en viss sorts läslust, låt oss säga för ny
värdefull svensk skönlitteratur. Denna läslust är
nämligen så begränsad att den inte kan
ekonomiskt bära en dylik utgivning. Detsamma
gäller större delen av den vetenskapliga
litteraturen. För att göra det möjligt för sig att utge
dessa arter av litteratur, vilket är dess
ambition — en på lång sikt också lönande
ambition, det skall villigt erkännas — måste det
även utge mera efemära böcker, sådana som
tillfredsställa ett legitimt förströelsebehov hos
allmänheten och sådana som tillmötesgå en
enklare litterär smak. Kärleks-, detektiv- och
äventyrsromaner uppnå ibland kortvariga succéer
för att därefter glömmas, sörjda av ingen. En
insats i kulturlivet ha de dock gjort, de ha
bidragit till att finansiera utgivningen av
värdefullare men mindre omedelbart attraktiva
böcker, de ha gjort det möjligt för
morgondagens klassiker att hålla sig vid liv och skriva
böcker. Har sedan förläggaren vid urvalet av
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
