Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Fredrik Böök: Heibergs visdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIBERGS VISDOM
lian leker med Själen, som katten med råttan,
han snärjer honom i syllogismer, han
resonerar kull honom. Man kan inte låta bli att göra
den reflexionen, att mot en så ypperligt skolad
Mefistofeles kan ingen vanlig djävul försvara
sig: han är också övermodig och segerviss,
berusad av sitt eget lärda skarpsinne:
IfaJd du forstod Filosofi,
jeg skulde Sagen dig let forklare:
Vort Rige er det umiddelbare,
som ingen Evighed kan befri,
fordi der er ingen Grund deri,
fordi, da det intet Prius har,
det evigt kun bliver, hvad det var...
Med opspilt Øje du mig betragter
og gør til min Tale sære Fagter...
Min Ven, du skal ikke gruble derpaa,
det er noget, som ingen dog kan forstaa.
Vad liknar detta uppträde mellan den
fulländade logikern och den överrumplade
vardagsmänniskan — man tycker sig ha varit
med om det förr i ett annat sammanhang. Det
liknar scenen mellan Erasmus Montanus och
Peer i fjärde akten av Holbergs komedi; Peer
får gråtande medge att han är en tupp, liksom
Själen får erkänna att helvetet är hans liberala
paradis. Vad quidditas och entia rationis är
i munnen på Erasmus, det är kontinuiteten och
det diskreta och tankens Prius i munnen på
Mefistofeles — han slår ihjäl det liberala
statsbegreppet med universitetets filosofiska
terminologi precis som Erasmus krossar
bondförståndets praktiska världsbild med latinsk
skolastik.
Och här har man nått fram till den punkt,
där Holberg och Heiberg inte är eniga;
Holberg håller med Peer och Jacob, men Heiberg
håller med Erasmus Montanus. Han är lika
kritisk och kvick som Holberg, men han är
inte lika skeptisk och realistisk: han är en
konservativ idealist, som tror på sitt eget
skarpsinne, på de begrepp, som han format
i sin studerkammare, medan Holberg håller
sig till den upplevda, praktiskt bekräftade
verkligheten. Därför tar Holberg så milt och
välvilligt på bönderna, på vardagsmänskorna,
som uträttar sitt arbete och fyller sina
uppgifter, och därför tar Heiberg så hårt och
högmodigt på vardagsmänskorna och
kälkborgarna, på filistrarna. Därför har han inte
kunnat ge Själen ett enda positivt
karaktärsdrag, ty han hyser ingenting annat än
medlidsamt förakt; därför finns det så litet must
och saft i vådevillerna, de spelar i teaterns
artificiella miljö, för det som inte är Aand
stod han i grunden främmande och likgiltig.
Holberg skulle det aldrig ha fallit in att
underkänna Själen för att han höll sig till vad han
begrep, och det frestade honom inte att med
logiska trapetskonster och spegelfäkterier trolla
liv i en tros- och symbolvärld, som för honom
mist sin omedelbara sanning.
Man kan vända om spjutet och rikta dess
udd mot Heiberg själv: han har något av den
självbelåtne borgarens fördomsfullhet,
intelligensaristokratens stolthet är inte helt fri från
bildningsfilisterns trånghet. Men det är också
den filosofiska skolastikens anda, som lever
opp på nytt. Det kom över honom som en
omvändelse, den gången då han i Hamburg hörde
klockorna i Petrikyrkan slå och i en blixt såg
tillvarons hemlighet uppenbarad i ljuset av
Hegels tanke. Från den stunden trodde han,
att sanningen låg i begreppet, och begreppet
skapades i tänkarens huvud. Där ägde den
gudomliga idéns självutveckling rum. Han kom
att höra till den hegelianska högern, som i den
jäsande verkligheten inte såg annat än
förvirring och kaos. Vad som där tilldrog sig
saknade betydelse. Geijer hade varit inne på
samma banor, men just vid den tidpunkt, då
Heiberg skrev "En Sjæl efter Døden", ställd
inför den liberala rörelsen och oron i
sam-hällsdjupen, blev han alltmera tvivelsjuk, den
konservativa traditionalismen började vackla,
och han frågade sig: Om det jäser i de dunkla
djupen, är det månne inte därför att idéerna
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
