Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Fredrik Böök: Heibergs visdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
har råkat i lägervall? Kommer inte de nya
idéerna nerifrån, ur den skenbart rent
materiella utvecklingens innandömen, är det inte
därifrån de stiger opp i medvetandets ljus?
Vandrar mänskligheten sin väg i de
färdig-kristalliserade logiska begreppens empyré, vid
den spekulativa dialektikens ledtråd, eller växer
den inte snarare fram ur själva den yttre
verklighetens dunkla moderssköte? Det var inte
den hegelianska högerns tankar, som grydde
hos Geijer, det var den hegelianska vänsterns.
Heiberg förnekade dem i
intelligensaristokratens trots, och därför slutade han sin
sublima apokalyptiska komedi med
danai’der-nas kör. Det är hymnen om utvecklingen, som
inte är styrd av den klara, medvetna
mänskotanken, om den dåliga oändligheten, som trevar
sig fram i mörkret, om det idéförgätna
skeendet. Det är den heibergska Grottesången.
Evig Hast!
Ingen Rast!
Hurtig, hurtig, Møer og Svende!
Aldrig faar vort Arbejd Ende,
Tidens Hjul staar aldrig fast.
Timen gaar,
tusind Aar
ud i bundløs Afgrund ile,
her er ingen Ro og Hvile,
mens den store Klokke slaar.
Stræb og taal!
Intet Maal
opnaas kan i Evigheden.
Vent ej Nydelsen og Freden,
vent ej Lønnens fyldte Skaal.
Haab ej sligt!
Stolt og rigt
er dit Værk fra Formens Side,
naar du kun til evig Tide
uden Nytte gør din Pligt.
Ingen Grund!
Ingen Bund!
Hid med Spanden, hid med Øsen!
Travlhed, Travlhed er vort Løsen
indtil Verdens sidste Stund.
Det är en parodisk tempelkör; den sjunges
av de idélösa vardagssjälarna. Men nästan mot
diktarens vilja får den en ton av stor och
gripande poesi; genom den klingar som en
förnekad sanning: detta är historien, detta är
utvecklingen, la condition humaine. Vår arma
tanke förmår inte styra och länka. Vi arbetar
alla i blindo, som den rådlösa Själen. Först
om vi med Geijer tror att det bor en Gud
i djupen likaväl som i höjden, kan vi, trots
allt, hålla fast vid hoppet att danaidernas kar
blir fyllt, men knappast av vår visdom.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
