Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Sven Stolpe: Jacques Maritain och Léon Bloy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACQUES MA RI TA IN OCH LÉON BLOY
Denna episod var emellertid bara ett första
varsel. Den kom inte att betyda någon
förändring. Raissa fattade aldrig själv dess innebörd.
Så händer det avgörande i de två
ungdomarnas liv, också en av de centrala
händelserna i modern fransk kultur.
De råkar få syn på ett nummer av Le Matin,
där i en enquéte avtryckes ett brev från
Maeterlinck till en okänd författare, Léon Bloy, med
anledning av dennes bok "La Femme Pauvre".
Brevet löd:
"Min herre, jag har just läst ’La Femme
Pauvre’. Jag skulle tro att det är det enda
verk i vår tid, där det finns tydliga tecken
på genialitet, om man nämligen med genialitet
menar vissa djupgående klarlägganden, som
förbinder vad man ser med vad man inte ser,
vad man ännu inte förstår med vad man en
dag kommer att förstå. Ur rent mänsklig
synpunkt tänker man automatiskt på ’Kung Lear’;
man finner inga andra jämförelsepunkter i
litteraturen ..."
De inköper boken och blir omedelbart gripna
av dess ljungande förkunnelse. För första
gången får de levande, direkt kontakt med en
absolut kristen människa, med en livssfär, där
varje tum är präglad av autentisk, naiv
kristendom. Häpna läser de uttalanden som: "Man
inträder inte i paradiset i morgon eller om
tio år, man inträder där i dag, när man är
fattig och korsfäst", och: "Det finns bara en
sorg — den att icke tillhöra helgonen."
När de söker upplysning om den okände
författaren, finner de — bland annat av de
dagböcker han utger, och som köps av hans
speciella publik, uppgående till högst tusen
läsare —, att han lever i oerhörd fattigdom
och knappast förmår hålla hungern undan
från sitt hus. Han skriver en bok om året
men förtjänar inte mer än femhundra francs.
De beslutar sig därför att sända honom en
gåva på tjugufem francs, oroliga över hur han
skall uppfatta denna åtgärd.
Léon Bloy, nu så berömd, att hans tiggar-
brev säljs för höga summor på auktionerna
i Paris, var då så gott som alldeles okänd.
Hans öde är ett av de egendomligare i fransk
litteraturhistoria. Som ung järnvägstjänsteman
i Paris gör han 1877 bekantskap med en
prostituerad kvinna och lever en tid tillsammans
med henne i ett obeskrivligt elände; kvinnan,
vars namn var Anne-Marie Roulé, och som
då var trettioett år gammal, saknade all
begåvning och all charm, förefaller ha varit en
vanlig vulgär gatunymf. Trots sin misär är
emellertid Léon Bloy brinnande katolik, och
han beslutar sig för att försöka rädda den
fallna kvinnan. Det blir en fruktansvärd tid.
För att hindra henne att fortsätta sitt hemska
yrke1 måste han överta hennes försörjning,
vilket förstör hans egen ekonomi:
"Anne-Marie slutade att ta emot pengar av
hela världen och gjorde det nu bara av mig,
inte utan synd."
I sin förtvivlan erbjuder Léon Bloy henne
giftermål, men hon vägrar med dessa
skakande ord:
"Om Ni är olycklig nog att åtrå den
ruttenhet, som är min kropp, så skall jag be Gud,
att han botar Er, eller att han befriar Er från
mig."
Året efter deras bekantskap händer
emellertid undret. "Guds kärlek", skriver Léon Bloy,
"slog ned i henne som ett åskslag", och
hon förvandlades till den undergivna, fromma
kvinna, som vi läser om i hans egen roman
"Le Désespéré". Från att ha varit en börda för
Léon Bloy, blir hon nu hans inspiratrice —
hela hans senare författarskap är märkt av
denna upplevelse, då ur ruttenhet och förfall
plötsligt steg ett nytt och rent liv. Emellertid
var de psykiska påfrestningarna för enorma —
den arma kvinnan blev sinnessjuk; hon dog
1907 utan att ha återvunnit sitt förstånd —
II serien "Courrier des lies", en sannskyldig
guldgruva, finns Léon Bloys "Lettres à Veronique", med
företal av J. Maritain.
3 BLM 1942 III
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
