Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Sven Stolpe: Jacques Maritain och Léon Bloy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
hennes sköterska talar om hennes "milda
sinnelag, fromhet och omätliga tristess".
Léon Bloy fortsätter sitt författarskap utan
att förmå göra sig hörd. Han utger en lång
rad dagböcker, där man kan följa hans
förtvivlade kamp. Karakteristisk för hans
ställning är epilogen till hans bok "Léon Bloy
devant les cochons", där han ödmjukt ber
svinen, sina vänner, om förlåtelse för att han
vågat ge sina skurkaktiga fiender deras aktade
namn och tackar dem för så värdefulla ting
som skinka och griljerade grisfötter:
"Je demande pardon aux pauvres cochons,
à ceux-là qui marchent sur quatre pieds, qui
sont innocents, qui sont beaux, qui sont
bien-faisants, qui sont chez les charcutiers et que
déshonore avec injustice le langage humain.
Je demande pardon à ces humbles frères de
les avoir — par indigence d’imagination ou
pénurie de vocables — assimilés
irrévéren-cieusement à une catégorie d’animaux puants
dont la pius savante industrie des viandes serait
inhabile à utiliser le moindre morceau ..."
Han vistas en tid i Danmark, som han
smädar med ett raseri utan gräns i "Mon
journal", men där han emellertid blir bekant med
Johannes Jørgensen och finner sin hustru i
Johanne Molbech, dotter till den kände
författaren.1
När Jacques Maritain och hans fästmö söker
upp honom, träffar de honom, värdig och lugn
trots sin misär, lika blid och vänlig i sitt
privatliv som han är våldsam och utmanande
i sina böcker, och han gör på dem ett skakande
intryck. Varifrån får han sin kraft? Hur är
det möjligt, att han utan skymten av yttre
framgång förmår bedja, förmår härda ut i sin
tro? Hur kan han tro på existensen av en
allsmäktig Gud, då han är hänvisad till att
1 De träffades dock första gången i Paris, hos
Coppée. En egendomlig man trädde in i rummet.
Johanne Molbech frågade fröken Coppée, vem han
kunde vara. "Det är en tiggare", blev svaret. I samma
ögonblick kände Johanne Molbech inom sig: "Den
mannen skall jag gifta mig med ..."
tigga tio francs av sin närmaste omgivning
för att skaffa mat i huset? Än större blir
emellertid deras häpnad, då de får i händerna ett
av Léon Bloys mest egendomliga och märkliga
verk, hans bok om judarnas historiska mission,
"Salut par les Juifs". Särskilt Ra’issa, som är
judinna, läser denna bok som en uppenbarelse:
för första gången ser hon sammanhanget
mellan Gamla och Nya testamentet, ser att Kristus
är jude, och att hennes folk skall frälsa
världen, om det vill lojalt acceptera sin störste
son, vars framträdande förberetts genom hela
Israels historia.
Fortfarande är båda ungdomarna emellertid
djupt okunniga om det kristna livet. De dras
bara med oemotståndlig makt mot den visshet
och andliga kraft, som Léon Bloy mitt i sin
erbarmliga misär förkroppsligar. Rörande är
att i hans brev och hans dagbok följa, hur han
leder dem fram till avgörandet. Han diskuterar
aldrig teologi, han bara innesluter dem i sin
faderliga kärlek och råder dem att själva börja
bedja om den klarhet de ännu inte äger.
Framför allt gör han dem bekanta med de stora
mystikerna och helgonen. Under strömmande
tårar läser han för dem Angela av Foligno
— som berättar, att Gud sagt till henne: "Det
är inte för ro skull som jag älskat dig" —
och Ruysbroeck; han gör dem också bekanta
med Anna-Katarina Emmerich, vars
inspirerade ord upptecknades — och sannolikt
omskrevs — av ingen mindre än skalden
Bren-tano. Slutligen råkar Raissa av en händelse
— det sker faktiskt genom Georges Sorel! —
stöta på en bok, som blivit allmännare känd
och värderad först genom abbé Bremonds långt
senare analyser, nämligen P. Surins
mästerverk "Cathéchisme spirituel". Långsamt öppnar
sig för de två unga skeptikerna en helt ny
värld, det andliga livet. De börjar ana, att
sanningen finnes åtkomlig, men att den icke
kan nås genom spekulationer utan först genom
ett nytt liv, och de beslutar sig för att göra
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
