Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Finländsk dikt
KERSTIN SÖDERHOLM: Mörkret och
människan. Söderström & Co.
Helsingfors 1941.
ULLA OLIN: Verklighetens idyller.
Söderström & Co. Helsingfors 1941.
LIV TEGENGREN: Gräset sjunger.
Söderström & Co. Helsingfors 1941.
MAJA RYDMAN: "Honungsnästet". Holger
Schildt. Helsingfors 1941.
ERIK THERMAN: Hjärtats seger.
Söderström & Co. Helsingfors 1941.
Två faktorer göra sig med styrka gällande
i det svenskspråkiga Finlands lyriska
produktion, sådan den ter sig i en del yngre poeters
händer under det ödesdigra året 1941. Den
första av dessa faktorer är själva tidsläget:
också romantiskt egocentriska skalder tvingar
det ut ur jagets labyrint till deltagande i ett
större, ett kollektivt lidande. Men här som
alltid gäller den regeln, att sann och fullviktig
"tidsdikt" måste utgå från den egna och
personliga problematiken: har jag inte "i eget
bröst", i en individuell värld upplevat de
destruktiva krafternas anlopp mot mig som
människa och sedan objektiverat detta och
identifierat det med ett större förlopp, blir
resultatet endast kliché eller maktlös officiell
gest. Då banaliseras endast poesien. Sådan dikt
är dömd att snabbt försvinna.
Den andra faktor, som träder i dagen för
en granskare av den yngre finländska lyrikens
frukter under det tilländalupna året, är av
internt litterär art: det är det överskuggande
inflytandet från Edith Södergran som faller
i ögonen. Att hon var en djärv och grandios
förnyare av de lyriska uttrycksmedlen, kan
ingen förneka. Hon är vad hon är: unik och
oefterhärmlig. Inför hennes många efterföljare
grips man emellertid av en viss beklämning;
och man frågar sig, om det inte vore på tiden
att avlägsna sig från denna förebild? Därmed
behövde man ingalunda rasera de resultat, som
verkligen vunnits av den modernistiska
finländska dikten. Man kan vara en varm
beundrare av exempelvis Diktonius’ och Rabbe
Enckells produktion, därför att dessa poeter
ha en strängt individuell karaktär, men inför
den monotoni av vagt modernistisk art som
nu utmärker den yngre dikten i Finland ville
man anföra ett preterea censeo och påpeka
vådan av en alltför långt gången uniformitet
i Edith Södergrans tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
