Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Stalin i svensk belysning
ANTON KARLGREN: Stalin. Norstedts 1942.
11:50.
Professor Anton Karlgrens stora biografi
över Rysslands diktator är förmodligen det
första försök som gjorts till en
förutsättningslös levnadsteckning av Stalin. Därmed är inte
sagt, att försöket alltigenom lyckats.
Författarens redan tidigare väl omvittnade klara
ställningstagande mot bolsjevikernas Ryssland lyser
naturligtvis igenom även detta arbete. Men
alldeles oavsett denna principiella inställning,
som bland annat tar sig uttryck i den
respektlösa, halvt raljerande framställningen, har
Karlgren på ett välgörande sätt lyckats befria
bilden av den ryske ledaren från allt det rent
legendariska stoff med vilket den rikligen
prytts av både beundrare och motståndare.
Så värst mycket får vi inte veta om Stalins
privatliv, men det beror nog helt enkelt på den
omständigheten att det är så ytterst litet av
intresse att berätta. Liksom de andra av
samtidens envåldshärskare har Stalin alltid haft
föga till övers för familjelivet, alla fabler till
trots om hans kärlek till modern och hustrun
och rörande omsorger om de egna barnen. Det
har sålunda varit ganska lätt för Karlgren att
göra denna biografi över Stalin till den första
uttömmande skildringen vi har på svenska av
den ryska bolsjevismens historia.
Enskildheterna i Stalins liv förbigås därför inte, men
de sätts alltid in i det större politiska
sammanhanget. På goda grunder lämnas sålunda en
ganska utförlig framställning av den miljö
i vilken Stalin vuxit upp och av den uppfostran
han mottagit.
Karlgren lägger med all rätt stor vikt vid
Stalins georgiska ursprung. Trots sin förvisso
ganska löst påklistrade internationalism har
Stalin alltid bevarat en viss förkärlek för sin
georgiska hembygd och inte minst under
senare år har man kunnat konstatera hur ett
anmärkningsvärt stort antal georgier
placerats i hans närmaste omgivning. Beträffande
Stalins läroår i det ortodoxa prästseminariet
i Tiflis gör Karlgren några intressanta
påpekanden. De teologiska disciplinerna torde
väl knappast ha verkat särskilt inspirerande på
den blivande världsrevolutionären, men sådan
den enkla religionsundervisningen än var, har
den dock, menar Karlgren, gett Stalin
åtskilligt. "Ännu i dag sitter den gamle teologen
i honom, då han talar och skriver. Kan han
sin Marx, så kan han också sin bibel.
Bibelcitaten dugga tätt, och bibliska tongångar
blanda sig på ett ofta kuriöst vis med de mera
profana. Det råder heller inte tvivel om att
han läraktigt tillgodogjort sig åtskilligt av
seminariets undervisning i konsten att
förkunna ordet för enkla själar. Han verkar
onekligen som talare inte så litet rysk batisjka från
landet, som klart, mångordigt, energiskt och
med små sirater i stilen präntar in de eviga
sanningarna i församlingsfår, fattiga i anden
och med ringa fattningsförmåga."
Några djupare intryck har väl dock inte
förkunnelsen från de fromma fäderna i Tiflis
gjort på Rysslands nuvarande självhärskare.
Studierna avbröts ju tidigt för den mer
äventyrliga banan som revolutionär konspiratör,
men det faktum kvarstår, att den inte alltför
överväldigande formella bildning som Stalin
har, den har han fått under sina fem läroår
som teolog. Hans senare liv har inte kunnat
rymma mycken plats för studier om man
undantar ett nödtorftigt tillägnande av en del
tankegångar hos Karl Marx. Karlgren ger en
mycket fyllig framställning av Stalins
revolutionära karriär både före och efter
bolsjevikrevolutionen och läsaren får följa honom
under odysséerna i utlandet och vid alla de
olika uppgörelserna inom partiet. Enligt
Karlgren är den drivande kraften hos Stalin en
primitiv maktlystnad, som hänsynslöst vräker
undan alla hinder för att tillfredsställas.
Någon fanatisk doktrinär tycks han minst
av allt vara. Både i sin inre och yttre politik
har han ju också gett prov på den synnerligen
elastiska anpassningsförmåga som tycks vara
ett för samtliga diktatorer gemensamt drag.
I en punkt anser dock Karlgren, att Stalin
varit fullt konsekvent och det är i sitt förakt
för och misstroende mot intelligensen. Y
rkes-revolutionär och yrkeskonspiratör som han är,
har han alltid stått i motsättning till
intelligensen inom partiet och partiets
proletari-sering har varit ett mål mot vilket han alltid
strävat, vilka konjunkturerna än har varit.
"Det var inte kultur och bildning han ville
ha i bolsjevikmaskineriet", skriver Karlgren,
"för de varorna visade han ett förakt som
partiungdomarna inte voro för sena att också
5 BLM 1942 III
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
