Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
dåren Hugo Grotius satt i form, möter vi även
hos vår tids envåldshärskare. 1670 började
Ludvig sitt erövringståg med överfallet på det
lilla hertigdömet Lothringen, som utan
svårigheter ockuperades, varefter erövraren gav ett
löfte om att det "senare" skulle lämnas
tillbaka. Den skarpsynte österrikiske diplomaten
Lisola kommenterade händelsen med att säga,
att "Ludvig XIV vet vad han gör. Om Europas
folk äro villiga att låta göra sig till slavar, så
är han å sin sida redo att belägga dem med
bojor."
Men varken då eller nu ville Europas folk
sjunka ner i slaveri under en främmande
usurpator. Signalen till frihetskampen kom från
Holland, den av Ludvig innerligt hatade "lilla
krämarnationen" som hade så föga förståelse
för vittsvävande nyordningsplaner och som så
tappert värjde sin frihet. Under den franska
inryckningen i Holland svetsades holländarna
samman till en nation, fasthållen av ett
glödande hat mot inkräktaren. "Befolkningen
här", skrev Luxembourg till Louvois, "avskyr
att på något som helst sätt gå oss till handa.
Den vill inte lyda under vår konung."
Holländarnas motståndsvilja stärktes av kraftig
nationell motpropaganda, som gjorde klart för
hela Europa, att det Ludvig eftersträvade var
världsherraväldet, och som grundligt avslöjade
de metoder han använde för att nå detta mål.
Till dessa hörde inte endast spridandet av
defaitistiska stämningar utan också
användandet av en femte kolonn för att använda en
modern beteckning på fenomenet.
I en av de holländska pamfletterna talas det
om hur kung Ludvig överallt hade sina spioner
och agenter, vilka i det tysta beredde marken
för den franska erövringen. Då man frågade
dessa sändebud hur de kunnat stå till svars
med att förgripa sig på främmande folks lagar,
svarade de endast, att de tjänade den störste
konung som fanns i världen och att de därför
inte inför någon annan behövde avlägga
räkenskap för vad de gjorde. I dessa skickligt
upplagda holländska propagandabroschyrer, som
utförligt refereras i Grimbergs och Svanströms
framställning, säges det rentut att efter
Hollands erövring skulle det bli Tyska rikets tur
och sedan skulle påvedömet böja sig liksom
det gjort på Karl den stores tid, och många
andra länder, såsom Polen, Danmark och
Sverige skulle göra detsamma.
Ludvigs planer på herraväldet över Europa
förverkligades dock aldrig. En, och den
måhända viktigaste orsaken härtill var att
England, trots våldsamma inre slitningar,
kulminerande i den ärorika revolutionen 1688,
fullföljde sin politik alltifrån drottning Elisabets
dagar, att hindra varje stormakt från att
behärska kontinenten. Kapitlen om England
under de sista Stuartarna, Vilhelm III och
drottning Anna, är måhända de mest
fängslande i denna volym. Den moderna engelska
historieskrivningens resultat är väl beaktade
och porträtten av de agerande
huvudpersonerna, främst måhända Jakob II och
Vilhelm III, är mycket övertygande. Det är en
klar och stram uppläggning av engelsk
utrikespolitik under denna upprörda tid, som här
ges; partistriderna, de parlamentariska
intrigerna och kabalerna vid hovet och de lysande
vapenbragderna under Marlborough till
försvar för både Englands och Europas frihet är
föremål för en utförlig framställning, som
lättas upp av många för tiden karakteristiska
direkta källcitat. Just detta frikostiga
utnyttjande av primärmaterialet, som även kommit
till användning i de tidigare volymerna, bidrar
i hög grad till att göra arbetet så levande.
Litet utanför ramen för arbetet faller väl
den senare avdelningen, som är en översikt av
rysk historia alltifrån Rurik till och med Peter
den store, men även dessa kapitel kommer
säkert att intressera läsaren, inte minst genom
den kontakt som här lämnas med Sveriges
egen historia. Det stora nordiska kriget föres
i motsats till så många andra
populärhistoriska framställningar här verkligen in i sitt
världshistoriska sammanhang. I stor
utsträckning har författarna dock kunnat hänvisa till
de motsvarande kapitlen i "Svenska folkets
underbara öden". De många vackra
illustrationerna och den vårdade utstyrseln i denna
volym förstärker det intryck som man redan
fått av de tidigare delarna av denna
världshistoria, att den på ett utomordentligt sätt
fyller sin uppgift att vara en både pålitlig och
lättillgänglig vägledning i den stora och
oavslutade berättelsen om folkens och staternas
liv århundradena igenom. Bo Enander
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
