Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
denserna kommer dock fram — starkast hos
Hauser, som har större fallenhet för
synpunkter och vyer än kollegan. Hauser dröjer
i ett intressant kapitel vid Japans
häpnadsväckande kommersiella expansion under
perioden mellan de båda världskrigen, och han röjer
därvid en stark tilltro till japanernas
möjligheter som affärsfolk och industrimän. Han har
klart för sig, att det är genom att skickligt
tillgodose den väldiga, fattiga asiatiska
marknadens behov av industrivaror, som det på
råvaror fattiga Japan kunde uppnå sitt relativa
välstånd.
Bägge författarna tycks ha klart för sig, att
det är genom att arbeta och producera, inte
genom att slå ihjäl andra människor, som man
ger bröd och utkomstmöjligheter åt en växande
befolkning. De japanska militaristerna tycks
emellertid ha en annan uppfattning, och efter
en seg kamp — som Fleischer utförligt
skildrar — har de nu omsider fått hela makten
i sin hand. Kommer deras politik att bli
framgångsrik? Bägge författarna ställer sig
tydligen skeptiska till de japanska militaristernas
högtflygande förhoppningar. De erinrar om
hur totalt krigspolitiken har misslyckats i Kina,
och de ger drastiska belägg för vilka mödor
det kostar det japanska folket att hålla
krigspolitiken i gång. Erövringarna i Kina har ännu
inte gett något annat materiellt utbyte än vad
den direkta plundringen har inbragt. "Så länge
det finns ris att hämta i de ockuperade
områdena och fisk i den omgivande oceanen,
bereder det dagliga brödet inga bekymmer",
skriver Hauser.
Fleischers arbete innehåller en mängd
uppgifter om de japanska politiker, som har
framträtt under det senaste decenniet. Tidningsmän
och andra politiskt intresserade personer skulle
ha haft ett betydligt större gagn av dessa
uppgifter, om förlaget hade bestått boken ett
personregister. Om författarens personuppgifter
är vederhäftiga — vilket man får hoppas, att
de är — förtjänar de verkligen att på något
sätt katalogiseras till de intresserades tjänst.
Översättningarna är på det hela taget bra.
Gösta Olzon har gjort stora framsteg som
översättare: han har väl fångat Hausers lätta,
bitvis ironiska stil. Översättningen av Fleischers
arbete innehåller ett par små oegentligheter
som man skulle kunna anmärka på, om man
ville vara noga. Förenta staterna företräds i
Tokio inte av en legation, som det står på sid.
206, utan av en ambassad. Åke Thulstrup
Kampen om hegemonien
CARL GRIMBERG: Världshistoria. Folkens
liv och kultur. Tionde delen. Norstedts
1941. 7: 50.
Innan den tionde delen av Grimbergs
världshistoria förelåg på boklådsdiskarna hade det
stora verkets planläggare själv gått ur tiden.
Redigeringen hade dock Grimberg själv till
största delen hunnit slutföra och beträffande
författarskapet hade han liksom i de närmast
föregående volymerna delat mödorna med
Ragnar Svanström, åt vilken fullföljandet av
verket nu även är anförtrott. Den nu
föreliggande delen av världshistorien behandlar tiden
från sextonhundratalets mitt till 1715, alltså
den period, som med inte ringa överdrift
traditionellt brukat kallas Ludvig XIV:s tidevarv.
På ett lika skickligt sätt som i de föregående
volymerna låter författarna läsaren följa den
politiska, sociala, ekonomiska och kulturella
utvecklingen under en tid, som till brädden
var fylld av stora omvälvningar. I stora,
målande drag skildras naturvetenskapens och
den moderna filosofiens landvinningar; i dessa
kapitel frapperas man av de avgörande
inflytelser som utgick ur brittiskt tänkande till
hela den vetenskapliga utvecklingen på
kontinenten. Solkonungens hov i Versailles belyses
roande och livfullt med ymniga citat ur tidens
rika memoarlitteratur och den franska
klassicismens stora gestalter är porträtterade i
barockens egen stil. Med all rätt har ett
betydande utrymme lämnats åt den politiska
historien och här intar otvivelaktigt
Ludvig XIV:s kamp för att vinna den europeiska
hegemonien en central roll.
Det är inte utan att kapitlen om Ludvigs
strävan efter herraväldet över den europeiska
kontinenten i allt sitt ohöljt cyniska och
brutala maktbegär mången gång ger anledning
till paralleller med vår egen tids historia och
vissa oss själva mycket närliggande händelser.
Ludvig XIV: s ockupationer och "reunioner",
hans förakt för de små staternas suveränitet
och neutralitet, hans brytande av givna ord
och löften, hans fullständiga åsidosättande av
de folkrättsliga regler, som den store hollän-
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
