Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Artur Lundkvist: Amerikansk kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIKANSK KRITIK
tiska iakttagelser. Likt Poe är Faulkner en
skräckens och mysteriets diktare, men olikt
honom är han också realist och djupt
förtrogen med det alltsedan inbördeskriget
olyckliga, stagnerade Södern:
"Hans värld är en faktisk provins, i det
verkliga Mississippi: f armarskjul och förfallna
herresäten och negerkojor mellan bomullsfält
och svinstior, diken och flodsänkor och
furuåsar, nötta och dammiga vägar, butiker vid
vägskäl och torg framför tingshus och
bungalows bland magnolior och wistaria. Hans folk
är farmare och advokater, handlande och
brännvinsbrännare, hästskojare och
predikanter, fattiga vita och negrer och herrskap med
för länge sen grundlagd social ställning — alla
invecklade i kampen för självbevarelse mot
naturen och människors anslag, besatta av
girighet och begär och stolthet och fruktan,
tyngda av skuld och galenskap, och många
av dem hetsade av desperata föreställningar
om något idealt gott. Över dem hänger de
blyiga skyarna av förfluten härlighet och
närvarande ruin. Och från alla sidor ansätter
dem de olösliga kast- och rasproblemen, med
horder av fattiga vita som lever likt djur och
bastardernas oräkneliga släkte som strömmar
av vitt och svart blod söndersliter med
motsatta impulser."
Thomas Wolfe brukar gärna anklagas för
formlöshet: en skapare av pubertetskaotiska
mammutböcker. Beach hävdar att de måste
betraktas som prosasymfonier, närmast att
jämföra med Wagners operor och Tjajkovskijs
symfonier, och finner att hans fyra
självbiografiska romanfantasier med deras
överväldigande material- och ordrikedom
sammanhålles av vissa ledmotiv. Huvudtemat utgörs
av Sökandet efter en fader och utmynnar i
Upptäckten av broderskapet. Nertyngd av sina
mindervärdeskänslor blev det för Wolfe en
livssak att hävda sig som diktare, att vinna
befrielse genom berömmelse. Han sökte i
fadersföreställningen ett stöd och en
ledstjärna, men besviken i sin strävan ville han
slutligen återvända hem, bli barn igen, avlägga
sin plågsamma medvetenhet som vuxen
människa. Men det givs ingen återvändo; därom
handlar hans sista, postuma roman "You Can’t
Go Home Again". Äntligen har ban lyckats
befria sig från sina personliga ambitioners
besatthet och blivit socialt medveten, kommit
till insikt om att det inte ens för konstnären
givs något tillfredsställande personligt mål,
någon betryggande tillflyktsort; den enda
vägen går genom samhörigheten med alla
människor, i ett tillstånd av social rättvisa.
Erskine Caldwells särskilda förmåga är att
förvandla beklämmande material, den yttersta
lekamliga och andliga fattigdom på Georgias
utsugna jord, till en djupt mänsklig konst med
hjälp av vad Beach kallar en komisk katharsis.
Hans människor griper i sin tillvaros
förnedring och hopplöshet efter varje kompensation
som erbjuder sig, varje eländig
surrogatupplevelse, varje befriande utlösning. Deras brist
på alla andra möjligheter liksom rättfärdigar
deras handlande eller gör det moraliskt
oåtkomligt. Och de hänger sig öppet åt grotesk
sexuell promiscuitet, åt grovt sinnesberusande
religion, åt plötsliga våldsdåd och rashat som
utlöses i orgiastiska negerlynchningar. Dessa
förehavanden framställer Caldwell med
illusorisk naivitet, oskuldsfull oberördhet och
folklig enkelhet, tryggt medveten om sina
uttrycksmedels konstnärliga och sociala effektivitet.
James T. Farrell har på knappa tio år
utgivit ett dussin omfångsrika böcker och erövrat
platsen som den främste bland Amerikas nya,
renodlade naturalister, allvarlig, outtröttlig,
vetenskapligt sorgfällig. Han ger en
synnerligen övertygande bild av tillståndet inom vissa
kretsar i Chicago, bland irländska invandrare,
arbetare och småborgare. Deras liv är fult,
tomt, själlöst; det värsta är den rent andliga
utarmningen, känslolivets förlamning,
meningslösheten i att nya generationer växer upp
i dessa olustiga hem för att fortsätta samma
trampkvarnstillvaro. Beachs framställning av
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
